När verkligheten kommer ifatt gör den det med besked. 

Tanken har legat och gnagt många gånger, men jag har inte tänkt på det så tydligt som idag. Det var först nu det blev extra tydligt, och det kom som ett slag i ansiktet. Jag tvingades inse fakta. Idag när vi skulle till stranden och bada med barnen, det var då jag insåg. Jag provade bikinin och insåg att jag aldrig kommer att visa mig i den. Aldrig. Inte bland folk iallafall. 

Jag har gråtit i flera timmar, och jag blir tårögd bara jag skriver om det nu. 

Trivs inte. Inte alls.

Känner mig allmänt nerstämd just nu, känns inte bra.

Men så tittar jag på mina 2 underbara barn och inser förstås att det är värt det. Det finns inget i hela universum som kan ändra på det, men jag vill ändra på mig. Är det för sent att ändra sig? För sent att bli nöjd? Jag hoppas att det finns hopp, att jag ska hitta en möjlighet att bli nöjd. Eller njae, nöjd behöver jag inte bli, men jag vill iallafall bli nöjdare. Jag vill känna att jag duger som jag ser ut. Att jag inte hela tiden ska jämföras med hur alla andra ser ut. Jag vill kunna bada med mina barn i sjön, bland folk, utan att hela tiden tänka på att dra in magen (tyvärr hjälper det inte så mycket). Jag vill kunna slappna av och vara jag, vara mamma till mina barn även i vatten. Jag vill. Men just nu går det inte, inte när det gäller bada bland folk. Nej. Där går gränsen.

Efter dagens "slag i magen" och massa tårar senare har jag bestämt mig. Jag ska!

Samtidigt som jag bestämmer mig och hittar motivation till att börja kämpa så blir jag arg och förtvivlad på att det är så orättvist, på att många syns det inte ens på att de fått barn. Deras kroppar återgår fort till det de var innan. Självklart vet jag att alla är olika, men när man fortfarande ser gravid ut i 20:e veckan trots att bebis snart är 8,5 månader så är det inte okej. 

Nej. Upp till kamp. En kamp för mig själv. Japp, det är dags att bli lite ego så att jag kan börja vara med mina barn fullt ut i allt de gör! 

 

Angelica

10 juli 2014 22:08

Jag förstår din känsla, den största kritikern är vi själva. Men som sagt, du är fin som du är och du har två jättefina barn. Men jag hoppas förstås för din skull att du når ditt mål så att DU får känna dig nöjd❤️️

http://angelicajohnnywilliam.blogg.se

Louise Bertilsson

10 juli 2014 22:17

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...