Jadu. Än en gång verkar det som att vädret inte kan bestämma sig. 

I måndags snöade det. Jag cyklade till jobbet. Insåg dock att jag inte skulle kunna cykla hem för det hade kommit mycket mer snö än vad jag hade räknat med. Anders och Ida kom med bilen så jag fick skjuts hem. 

Senare på kvällen regnade det....

Igår cyklade jag till jobbet. Då hade snön förvandlats till slask, så jag tog det försiktigt. Men det gick bra trots att jag fortfarande har sommardäck på cykeln. 

Idag åkte jag bil till jobbet för när jag gick upp var det minusgrader och all slask hade frusit till is. Jag vågade helt enkelt inte cykla, är rädd att paja mina handleder... igen... så jag tog det säkra före det osäkra och valde bilen..

Får se vad vädret har att erbjuda imorn då och vilket fordon jag ska välja när jag ska cykla till mitt första öppningsskift på LÄNGE... schemat har varit ändrat i flera flera veckor, men nu tror jag att vi ska återgå till det vanliga igen... Så imorn slutar jag tidigt! =) Men det blir desto tristare på fredag när jag stänger... men men, det är som jag brukar säga till barnen när de kopplar på sina värsta tävlingsinstinkter: "nån måste vara sist också".... Det är dock inte jättekul att vara den sista just på fredag eftermiddag, men det är ju en annan femma... hihi.

Har ganska precis kommit hem från en heldags kompetenshöjningsdag på jobbet. Man blir konstigt tom i huvudet efter en sån här dag. Jobbigt, men ändå kul. Jag kan ju erkänna att det är väldigt väldigt skönt att komma hem efter en sån här dag. Att bara få vara när man kommer hem är guld värt efter en sån här dag. Har liksom inte ork till nåt mer känner jag, så nu ska vi strax äta pannkaka och mysa. 

Vintertiden anlände i natt. Så idag var dagen på året då vi blev en timme rikare. Och vips så blev det myyyycket mörkare snabbare. Tänk vad mycket en timme gör egentligen... men det är först när man blir av med den som man saknar den eller hur jag ska uttrycka mig. En timme bara, liksom, men ändå så viktig. Men men... det måste ju bli mörkare för att man sedan ska kunna gå mot ljusare tider igen sen. 

Fönsterlamporna och de levande ljusens tid är här med stormsteg kan man ju lätt konstatera! 

Nu väntar duschen. 

Nu när Ida kan gå kastas den här skörden av hål-på-vänstra-byxorna. Det här blivit en hel del å ändå är inte det här allt....

Små hål och STORA hål har det blivit . Många hål. Å för varje hål här det gått åt ett par byxor eller strumpbyxor.

Tänk hur det kan bli.... Hihi. Men nu kan prinsessan gå så nu lämnar vi den här hål-perioden bakom oss....

Drömmar kan vara otäcka och sorgsna. Men de kan också vara helt underbara. I natt var det en sådan natt då jag drömde en helt underbar dröm. När jag vaknade upptäckte jag att det bara var en dröm, men jag hade gärna velat stanna kvar där. Länge. Hade velat stanna upp och bara vara en stund till med dig.  

När jag vaknade berättade jag för Anders vad jag hade varit med om i drömmarnas värld. Och jag hade tårar i ögonen. Tårar av lycka. För det var precis så jag kände det, jag kände mig lycklig som fått träffa dig och prata med dig i natt. Det betyder! 

Du var så... du liksom. Det var du, precis som jag minns dig. Det var himla roligt att se, det gjorde mig glad. Jätteglad. Och när jag berättade för Anders om vårt nattliga möte och vårt samtal så kunde jag inte hålla ögone torra. Jag tänker på dig i stort sett varje dag...och även på nätterna finns mina tankar hos dig.. Saknar.

Synd att man ska vakna så snabbt från en sån bra dröm. Mitt hjärta kommer iallafall att minnas denna natt oavsett vad. Den var väldigt betydelsefull. Värdefullt. Och även om jag bara minns några korta sekvenser av drömmen så är jag glad. Tack för att du fanns! =) 

Nu ska jag torka mina tårögda ögon igen och fortsätta se på tv innan det är dags att sova. 

De första snöflingorna har idag yrt omkring i Smedjebacken. 

Man får väl försöka se det som något positivt när besked av olika slag nådde mina öron idag. Ett sorts tecken liksom. Ljusa kristalliknande snöflingor, nån mening? Ja, nåt måste man ju tro iallafall så jag väljer att tro det. Väljer att se det som så, ett tecken. Liksom att det var många snöflingor som föll, så finns många av mina tankar hos dig och din familj. Vet att du inte läser det här, men jag skriver ändå. För det berör. Förstås. 

Fredag imorn. Skönt! Sen är det höstlovsveckan, men det kommer vi inte känna av i våran familj eftersom jag ska jobba hela veckan och Ida och Anders är hemma i vilket fall som helst oavsett om det är höstlov eller inte. Är man pappaledig så är man! =)

Nu är det dags för lilla fröken att duscha.