I söndags klippte jag gräset, men Ida verkar tycka att jag fuskade med tanke på att hon gjorde en egen liten uttryckning för att rätta till mammas misstag. Synd bara att de där gräsklipparna i miniatyr inte klipper så bra... 

...men kul är det, hälsar Ida när hon flitigt använder sin gula fina gräsklippare =)

För några veckor sen fick vi en kallelse till tandläkaren. Det var dags för Ida att kolla upp sina tänder. Vi skrattade mest båda två för vi insåg att det ALDRIG skulle gå att få henne att gapa. 

Idag var det dagen D. Tandläkardagen. Ida gick dit tillsammans med sin pappa. Och det blev precis som väntat - hon blev jätteledsen på en gång, och det höll i sig under hela besöket. Men. 

Ja, det finns ett riktigt stort MEN här. 

Tandläkaren/tandsköterskan eller vad hon nu var, fick iallafall titta i Idas mun med spegeln. Hon hann se allt hon ville se, så Ida klarade sitt livs första tandläkarbesök med bravur trots att många tårar spilldes. 

Snacka om att jag blev stolt, och förvånad förstås, när Anders ringde och rapporterade hur det hade gått!!

Som belöning för att hon varit så duktig fick hon välja ett djur. Hon valde en glittrig sköldpadda. Anders frågade vad sköldpaddan ska heta och Ida svarade "Långsam". Så nu har de 2 glittriga ödlorna hon fått av doktorn fått en sköldpaddskompis som heter Långsam. 

En lite suddig bild på Långsam, men man ser iallafall hur fint han glittrar =)

Vägning och mätning av barnet hamnar i skymundan när barnen blir äldre, vilket förstås är ganska naturligt då det är i början av livet man växer som mest. 

Men jag var nyfiken, för jag har hört att barnets längd vid 2-årsålder kan dubblas för att få ungefärlig längd den människan kommer att bli. Ska bli väldigt spännande att se om det stämmer. 

Nu har vi iallafall fått nya siffror på våran lilla tjej när hon är precis 2 år. Hon väger ca 12600 g och är 86 cm lång. Enligt dubbleringsregeln bör Ida hamna på ca 172 cm när vuxit klart. Ska bli väldigt kul att se om det stämmer! =) 

Fick se hennes kurvor och både vikt-och längdkurvan ser jättefin ut. Hon följer sina kurvor perfekt!!

Hur det gick på BVC? Jodå, det gick precis som vanligt. Hon började gråta redan på parkeringen till vårdcentralen och så höll det i sig tills vi kom tillbaka till bilen igen. Jobbigt att se, men jag vettetusan hur man ska kunna göra det annorlunda... Hoppas att det ger med sig lite med åldern iallafall. Håller tummarna för det!!

Små barn är härliga. Man kan få höra de mest roliga saker, och flera gånger om dagen hör man sig själv säga något trots att man inte ens öppnat munnen. De små människorna tar efter.

Det sägs ju att barn inte gör som man säger åt dem att göra, utan de gör som man gör. Det påståendet stämmer verkligen.

Jag ser det på jobbet nästan dagligen, att barnen tar efter och gör/säger saker som man själv gör och säger. Men framför allt hemma ser jag det. Ida snappar upp allt man gör och säger. Och gör och säger efter. ALLT! Ingenting går förbi henne. Fattar inte hur det går till, men så är det iallafall. Hon missar ingenting!! Och hennes minne ska man inte ens tala om. Fantastiskt minne! 

Hmmm, hon kanske kan dela med sig lite av sitt omänskliga minne till sin glömska mamma... Vore inte helt dumt faktiskt =)

Man får verkligen passa tungan så man inte säger nåt som är olämpligt för de små öronen att höra och den lilla munnen att säga. Det är svårt ibland, men det går även fast man får bita sig själv i tungan ibland. 

Antar att det är fler än jag som ser och hör sig själv utan att ha öppnat munnen? Fler som ser sig själv i miniformat göra något som man själv brukar göra, eller? 

Nu vankas det kvällsmat. 

Det behövs inte alls mycket för att minsta människan i familjen ska vara nöjd. Det räcker med att man får hjälpa till med sånt som det går att låta en 2-åring hjälpa till med, vilket enligt 2-åringen själv är det mesta. Föräldrarna håller dock inte riktigt med om det, men väldigt mycket går det att låta henne vara med på. 

Idag har hon hjälpt mig att plantera pelargonerna jag fick av henne i mors dags-present. 4 vita fina pelargoner fick jag! =) Tack bästa dottern (och ett litet indirekt tack till pappan som var med och fixade, även fast det inte riktigt blev som ni först tänkte).

Med spaden i högsta hugg, en påse jord, en kruka och en del tålamod från hennes mamma så blev det superbra! Det tog tid att ösa med den lilla planteringsspaden, men Ida tappade inte tålamodet. Hon fortsatte ösa jord till krukan, och gärna lite till även efter att det var färdigt. Det var nog med andra ord väldigt roligt att plantera! 

Vita pelargoner - precis vad jag ville ha. Det blev tokbra i mina svarta amplar som numera hänger på på altanen. Förresten, hur ofta bör man vattna dem? Eller rättare sagt; gör det nåt om de blir lite torra emellanåt?

Ida var verkligen i planterartagen idag, och det syntes på hela henne att hon tyckte att det var roligt. Riktigt roligt! När hon ändå var i trädgårdsbranschen planterade hon även sina överraskningsfrön hon fick av min bror och hans sambo i 2-årspresent =)

Det hjälpte att ha koncentrationen på max, för det mesta av jorden hamnade precis där den skulle - i krukan! =)

Det ska bli väldigt spännande att se hur länge pelargonerna överlever i mitt våld, och så ska det bli kul att se om Idas överraskningsfrön tar sig. 

Efter planteringen vankades det mellis. Ute i det fina vädret förstås. Uteprojekt med att lägga i jord i en skåra i gräset + så nytt gräs däri tillsammans med pappa var också jätteroligt att hjälpa till med.

Sen hängde vi tvätt tillsammans, sen var det strump-memory som stod på schemat. Jag kan inte annat än imponeras när Ida gång på gång håller upp 2 exakt likadana strumpor och säger "lika". När hon får ett ja från oss blir hon superglad. Hon tog upp en av sina strumpor, vänder sig om, lyfter på den rena tvätten och ger sig inte förrän hon till slut hittar parets andra hälft. Gång på gång. Riktigt roligt att se! =)  

Flera gånger idag har vi fått riktig hjälp av bästa tjejen! Det är kul när hon verkligen är till hjälp och inte bara ivägen, vilket är lätt hänt att det kan bli när en liten människa vill vara med och grejsa. Men idag har hon varit bästa hjälpredan som finns!

Idag har jag haft chansen att få se mitt barn "in action" på förskolan. Till Idas ovetande åkte jag iväg med bilen och parkerade den utom synhåll i närheten av förskolan när jag hade lämnat henne i morse. Sen gick jag tillbaka och smet in köksingången för att inte bli sedd. Jag var nämligen med och skrev personalschema för sommarsammanslagningen tillsammans med några personal från andra förskolor. Ett mycket tidskrävande, men mycket roligt arbete tycker jag. Det är utmanande! Och jag måste erkänna att efter en hel förmiddag med siffror och tider så snurrar just dessa två saker omkring i huvudet på mig... Men jag tycker fortfarande att det är kul. 

Vi satt perfekt i stora lekhallen (vi såg barnen när de var ute och lekte, men de såg inte oss). Så jag spanade på det bästa som finns när hon var i full sjå att måla rutschkanan ute. Hon hade en hink med vatten, en pensel och massa fantasi. Och så målade hon! Hon och en till tjej målade tillsammans länge och väl. Rutschkanan blev sååå fin! =) 

Det var riktigt häftigt att se henne leka ute på förskolan. De flesta barn blir ju som ombytta när man som förälder är i närheten, men nu lekte hon med/bredvid sina kompisar under uppsyn av välkänd personal, och jag fick äran att titta på! Det kanske låter fjantigt, men det var faktiskt en ära. Det är inte alls ofta man får chansen att iaktta sitt barn på det viset, så min uppmaning till andra föräldrar som läser det här är att göra det om tillfälle ges. Det ÄR häftigt, och superroligt att få se hur barnet fungerar ihop med andra!

Världens absolut finaste prinsessa fyller 2 år idag!! Det firades både på dagis och hemma. En dag i firandets tecken med andra ord!  

Det började redan direkt på morgonen när jag hämtade tidningen. Här är bilden jag och Anders skickade in på vår ovärderliga skatt: 

Jag öppnade på jobbet i morse så jag träffade inte födelsedagsbarnet förrän på eftermiddagen när jag hämtade på dagis, men det var verkligen en glad tjej jag hämtade!!  Det vankades nämligen kalas på dagis så Ida hade mycket att berätta. Hon bjöd alla barnen på glass, och så fick hon "pek" (paket). 

Hemma väntades förstås också paket, och gofika. Jag och Ida åt mellis ute i skuggan. 

Glassmellis tillsammans med min 2-åriga prinsessa! 

Tänk att det gått hela 2 år sedan hon föddes, sedan jag för första gången höll den mest perfekta flickan i min famn. Det är helt sjukt vad tiden går fort!! Skulle vilja kunna pausa tiden för ett tag, stanna upp och bara njuta. Dels av Idas härliga ålder, och dels av årstiden. 

Du är det absolut finaste i mitt liv, lilla Ida. Utan tvekan det bästa som hänt, det finaste vi gjort! Älskar dig!  <3