Nu börjar vi komma in i vardagen med hämtning och lämning på dagis, packning av väskor, ta fram kläder och förbereda. Det går bra, och framförallt så KÄNNS det bra! Ida trivs jättebra på dagis, och jag är jättetrygg med att lämna henne där bland sina fröknar. Är jättenöjd med att vi fick den plats vi önskade!

Idag när jag hämtade berättade de att de haft jättekul tillsammans, och det är såå roligt att höra. Det värmer verkligen att höra! Det är jättekul att hämta från dagis, dels för att man får hämta det bästa man har, och dels när man får höra vad de gjort under dagen när man själv inte varit med.

Det märks att fröknarna börjar lära känna min lilla tjej och hennes egenheter. För så är det ju, alla barn (och vuxna också förstås) är unika, och det gäller att lära känna varje liten individ för att det ska bli att funka så bra som möjligt i verksamheten tillsammans med alla andra barn. 

Ett sånt där nöjt inlägg. För jag är nöjd. Idag svävar vi på rosa moln, och det där inlägget där jag bad om ursäkt för bara några dagar sedan känns väldigt långt borta, hihi =)

Vi hade turen att få hemrökt lax av Anders mormor och morfar i lördags. Tusen tack! 

Vi älskar lax, alla 3, så ikväll gottade vi oss med riktig lax-lyx! 

Och jag kan meddela att det var precis lika gott som det låter =)

Idag är en sån där dag jag helst skulle velat slippa. Radera. Sudda ut. Eller så jag borde sitta i en liten stuga mitt ute i ingenstans och bara vara. Inte prata med nån, inte bli irriterad på nåt (fast då skulle jag säkert bli irriterad på det istället). Mitt tålamod är nere på noll idag, eller kanske till och med under nollan, på minusstrecket.

Jag ber om ursäkt till Anders och Ida för att jag är som jag är idag. Ber om ursäkt igen. Men jag hoppas att ni (läs; Anders) förstår. Jag gör det inte med flit, det bara blir. Och det är inte personligt egentligen, men det låter nog som det när jag irriteras på nånting. Det är iallafall inte min mening.  

Men jag tror nog att Anders förstår innerst inne även fast det är jobbigt att dras med en lättirriterad fru. Han viskar till Ida att hon ska gå och krama mamman, för han vet att jag behöver det. Han vet att jag behöver det, en kram, mest av allt, när jag är som mest irriterad för då smälter jag lite och blir lite lugnare. Gladare. För en stund. Sen vänder det igen av minsta lilla småsak. Men man får försöka härda ut. För vi vet ju alla att det går över! =)

Tack för att du/ni står ut med mig såna här dagar! <3

Idag har Ida varit en liten tröttis trots att hon sov 11,5 timmar i natt. Jag är helt övertygad om att det har att göra med hennes dagisdebut + att hon inte sov så länge igår på dagen. Hon vände nämligen på sig i sömnen och ramlade av madrassen hon låg på, och sen kunde hon inte somna om. Inte alltid så lätt... de får införskaffa en extra bred madrass till våran lilla vända-sig-när-man-sover-expert (hon brukar vända sig ofta när hon sover, så jag är inte särskilt förvånad över att hon ramlade av faktiskt).

Trots det lilla "missödet" igår när hon ramlade av madrassen i sömnen så är jag ändå väldigt imponerad av att Ida över huvudtaget somnar på madrass. Som mamma var jag helt säker på att det skulle bli ett svårt moment för förskolepersonalen att få Ida att somna på madrass. Men. Det stora men:et. Som personal visste jag att det skulle gå eftersom jag själv varit med och skolat in många små barn som alltid sover ute i vagn hemma. Barnen anpassar sig efter situationen och de gör även som de andra gör. Nu vet Ida att hemma sover man i vagn ute efter lunch, och på dagis sover man på madrass. Jag är såå glad att det funkar, det gör min dag mycket lättare. Obeskrivligt mycket lättare!

Stolta mamman rapporterar: 

Inskolningen är slut, och det var dags för första riktiga dagen förskolan/dagis idag. 

Den stolta känslan i mammahjärtat när man hämtar från "dagis" och allt har gått superbra är obeskrivlig! Tänk att man kan bli såå stolt, var tvungen att blinka några extra gånger när jag stod där i hallen och fick rapport om hur Idas dag hade varit.  

Förmiddagen och lunchen har hon varit med om tidigare, men det nya var sovningen idag. Hon sover ju alltid ute hemma på dagarna, men nu skulle hon helt plötsligt sova på madrass på golvet. Nejdu, sa jag. Det kommer aldrig funka. Och så säger alla föräldrar på inskolningen. Men som personal vet jag att det kommer funka, och det gjorde det. Såklart.

Jag drog ut lite extra på att hämta henne så att hon skulle få vakna ifred, jag hade ju ingen aning om nånting egentligen. Hon kanske somnade sent, och då ville jag inte väcka henne. Men när jag kom så var hon redan vaken, och satt och myste i knät på en av personalen. Hon hade varit jätteduktig hela dagen, men maten var hon inte så sugen på, hon var nog för trött. Väl inne på  madrasserna hade Ida somnat jättefort och sov 1 timme och 10 minuter. 

Du är bäst Ida! ♥

Det står rester på menyn idag. Sitter framför datorn och äter kebabrulle =)

Restern är inte alltid så tokigt som det kanske låter. Hehe. 

Jag kom helt plötsligt på att jag har glömt säga tack. Tack till världens bästa Lotta som var mina ögon i smyckesaffären idag när jag verkligen behövde köpa nya örhängen och jag inte hade möjlighet att fixa det själv. Du var både mina ögon och plånbok =)

TACK!!