I lördags var vi till Borlänge, och det råkade vara Barnens dag, + att Kupolen firade 70 år eller nåt sånt. Det var massa erbjudanden och jippon med bland annat karuseller, ballonger och annat kul. 

Ida fick gratis styling hos Bellbox på Kupolen. 

Hon fick välja själv vilka färger hon ville ha på hjärtana i håret. Ett grönt och ett rosa valde hon. Och hon blev såå stolt och ville visa upp sina hjärtan för oss, gång på gång. 

En annan sak hon tyckte var väldigt roligt var att krama en gris och Musse Pigg som gick runt och kramade barn. Det pratade hon länge om. 

Och så var vi in på BR leksaker och Ida fick köpa sig en leksak för presentkort hon fått när hon fyllt år som jag hittade i min plånbok. Hon valde att köpa Duplo-bilar. Hon visste vad hon ville, för hon har lekt med dem varje vaken sekund sen vi kom hem. Riktigt poppis! 

En bra lördag med andra ord. Innan vi åkte hem passade vi på att ära Willys med ett besök. 

Idag har vi haft fullt upp. Först lämna storasyster på dagis, och sen vankades det härlig promenad med Sofie och Milas.

Efter promenaden träffades vi på öppnis för lite lek med alla andra barnen som var där. 

Måns kröp upp i mitt knä och satt där länge och bara tittade på alla barnen och allt annat nytt. Sen vågade han sig iväg en liten bit, men så fort nån närmade sig eller pratade med honom så kröp han tillbaka till mig. Mycket nya intryck för lilla prinsen. Då ville han ta skydd hos mig, och det fick han såklart. Han vill gärna utforska, men han vill göra det i sin takt. 

Efter lunch var det tack och lov en väldigt trött kille som somnade i vagnen. Gårdagens läggning efter lunch vill jag absolut inte ha en repris på, och det slapp jag som tur var. Då var han nästan till salu ett tag där... Men till slut somnade han och då får man istället dåligt samvete för att man varit arg och irriterad på honom. 

Nu hoppas jag att han sover minst en timme till, och sen ska vi iväg och hämta Ida. Fullt upp trots att man är hemma hela dagarna. Kul förstås när man har nåt att göra! =)

Promenad till dagis i morse. 

Superskönt väder. 

Efter att Ida var lämnad och vi skulle gå för att möta Sofie och Milas upptäckte jag att filten som Måns brukar ha som snutte var borta. Jag letade överallt. Men den fanns inte. Jag la Måns ändå och han fick gosa med min buff som jag hade runt halsen. Under hela promenaden med Sofie och Milas var det svårt att koppla ifrån den där filten från hjärnan. Hade jag tappat den? Hade jag glömt den hemma? Tagit ur den ur vagnen utan att tänka på det? 

Trots filttankarna hade vi en superbra promenad. Superskönt! Och jag njöt av att se höstens alla fina färger. 

Älskade höst!

För säkerhets skull gick vi samma väg som jag gick till dagis för att se om filten fanns där. Och ja, mycket riktigt. Långt upp i backen, på grusvägen, nästan hemma vid oss låg den. Tack och lov. 

Jag kände ju på mig att filten var med när vi gick, men man blir osäker när man inte längre hittar den. Men där låg den alltså och väntade på att vi skulle plocka upp den igen. Måns blev glad när han såg den, och han började gosa med den på en gång. Små, men betydelsefulla saker för Liten kille. 

Det fina höstträdet börjat tappa sin fina kostym. Men än är det väldigt fint. Höstfint.

Ida tog ett sista hopp innan det var dags att plocka ner studsmattan för vintern.

Sista hoppet för i år fick hon dispens att göra med skor eftersom det är lite för kallt å smutsigt för de små fotisarna annars.

Sen var det dags för nermontering.

Ida hjälper till att bära bort delarna.


Nu finns bara skalet kvar.

Å vi får längta till våren när vi får ta fram våran hoppande vän igen. Misstänker att det kommer bli glädjetjut när vi säger att vi ska ta fram den igen. Men först ska vi gå igenom vinter, kyla å förhoppningsvis snö.

På återseende, studsmattan!

"Jag kan ju dom litna pärlorna nu mamma" sa Ida glatt.

"Ja gumman, du kan pärla med de små pärlorna nu".