Idag har vi varit i Borlänge och hälsat på kompisarna Selma och hennes mamma Caroline. Det var en mycket trevlig dag som bjöd på strålande väder, massa tjål mammorna emellan, gott att äta, glada och trötta bebisar, och en promenad. Ida och Selma såg varann inte så mycket idag så jag har tyvärr inga färska kort att visa. Tjejerna sov nämligen i omgångar idag, och när de väl var vakna samtidigt så var Selma inte glad så det bidde inga kort. Men det får vi ta igen nästa gång! =) För vi hoppas på en nästa gång snart igen. Tack för idag Borlänge-tjejerna!

Den där extra timmen var inte så bra ändå. Ida märker av den. Kl 4 var hon kanontröttis, hon somnade på min arm vilket inte är vanligt nu för tiden. Annars brukar hon vara trött vid 5, och enligt hennes inkörda vanor var ju klockan 5, så det var inte så konstigt att hon var trött...

Hoppas att det går fort att återfå rutinerna. För rutiner har vi verkligen lyckats få. Och det är såå skönt och bra! Hon sover och äter typ samma tider varje dag, vardag som helg. Det är jättebra och praktiskt.

Pssst... BVC sa att det inte går att få rutiner på ett så litet barn, först efter 6 månader skulle det gå enligt dem... haha, bullshit säger jag! Vi har haft rutiner i flera månader på Ida så det så! =) Alla barn är ju olika, och allt är normalt!! =) HAHA!

Haha, upptäckte att rubriken blev en aning fel... tImme ska det förstås vara. En extra timme. Inte tumme...

Klockorna är tillbakaställda. Ida var "snäll" som sov till kl 7 ordinarie tid så ny tid gick vi upp kl 6 idag. Det var ju kanon!!

Innan klockan var 9 så hade jag rivit ut alla sängarna och tvättat en maskin. Hängt den och även flyttat om några hyllplan i köksskåpen. Plockat reda på ren tvätt samt göra mig i ordning för dagen hade jag också hunnit med. Effektiva jag.

Än så länge har Ida klarat dagen med bravur, trodde att det skulle bli jobbigt för henne när det helt plötsligt smög in en 25:e timme på dygnet. Vi får se om det fortsätter gå så bra, det tar ju några dagar innan kroppen har ställt om sig efter den nya tiden.

En promenad har vi också hunnit med. Och Anders har grejat lite i garaget. Nu kokar han sylt - blåbärssylt och jordgubbssylt. Göttans! Och så ska vi lägga i nya sängkläder innan det är dags att sova. Det är inte kul när man kommer nerför trappen och är trött och inser att man har glömt lägga i nya sängkläder. Det har hänt många gånger, men nu har vi lärt oss av vår glömska att lägga i det under dagen. Man lär sig av sina misstag, och tur är väl det!! =)

Hmmm, och så var det det där med mat också... kvällsmat, undrar vad huset har att erbjuda idag...

Blöjbytardags nu....

I natt (eller rättare sagt väldigt tidig morgon) kl 04.50 var Ida på restaurang och åt sitt nattmål. Jag fick se nåt som snabbt som attan sprang över golvet. En spindel av modell stor! Jag sa till Anders att han måste fånga den där spindeln snabbt, för den var STOR! Han var inte jättepigg på det, men jag "tvingade" honom, annars hade jag inte kunnat slappna av nå mer den natten... tänk vad hemskt att behöva sova med vetskapen att det finns en stor spindel i rummet, nej fy då! Spindeln släpptes ut iallafall av en trött Anders. Ida åt klart och somnade om på exakt en timme. Sen gick vi upp och gjorde oss klara för att bege oss till bästa Samuel och Anna i Falun.

Vi åt jättegod mat, tog en promenad ner på stan i Falun, fikade och sen på hemvägen besökte vi kupolen. Och så passade vi även på att veckohandla på Willys i Borlänge. Men shit vad förrvirrande och stresande det är när man inte hittar i en matvarubutik. Man känner sig som en yr höna vilse i pannkakan. Typ. Nej, tacka vet jag Willys i Ludvika, där hittar vi allt vi söker och det går mycket fortare att handla.

Det slutade med att vi åt mat på McDonalds innan vi for hem till Smedjebacken igen. Inte fy skam det heller, men det var inte planen från början. Tur att man kan ändra sig ;)

Nu blir det soffslapp resten av kvällen. Sen sängen!

Haha, det är nästan komiskt vad inte rik man blir av att vara mammaledig! Loggade nyss in på internetbanken och trodde att pengarna inte hade kommit in den här månaden, men när jag tittade lite närmare så hade de visst kommit, men allt som dras automatiskt på autogiro och sparande och så var redan draget... det förklarar varför det ekade =)

Jag vet att det är frivilligt med hur mycket det ekar, men jag klagar inte. Jag är nöjd. Det är ju ett medvetet val vi gjort för att kunna ha Ida hemma längre. Och det är absolut värt det.

I förrgår märkte vi att Ida hade rivmärken på huvudet när hon vaknade. Och i morse hade hon ännu fler rivmärken. Röda tydliga rivmärken prydde hennes så fina lilla huvud. Hmmm.. antingen är hon utsatt för en nattlig attack av mjukdjuren som sitter i fotänden av spjälis, eller så river hon sig själv i sömnen (eller när hon vaknat utan att vi märker att hon är vaken). Tror på det senaste alternativet, men man vet aldrig... mjukdjur är lömska djur... =)

Apropå huvud så var det en tant som kikade ner i vagnen när vi stod utanför apoteket idag. Hon frågade hur gammal den lilla bebisen var, och när jag sa 5 månader så sa hon: "ojdå så pass..."

Idas huvud är nämligen inte så stort så när hon låg där nerbäddad i vagnen så var det inte så lätt att ålderbestämma henne. Hon ser mindre ut än vad hon är när hon ligger i vagnen å sover. Den bästa lilla gumman som finns <3

När vi ändå pratar om huvuden så kan jag ju passa på att nämna mössor. Mössor är ett problem. Inte till mig dock, utan till Ida. Det är svårt att hitta en mössa som sitter bra och som är lagom varm (och som är hyfsat fin också). Den ska sitta kvar så som man satte den även efter en biltur... barnet ska kunna vända och vrida på huvudet utan att mössan hamnar på svaj... En bra mössa bör helst inte ha för stora/tjocka kanter heller med tanke på att Ida ALLTID ligger på sidan och sover i vagnen, en kant blir bara ivägen och det ser inte skönt ut. 

Men icke, det verkar vara omöjligt att hitta en sån mössa. Eller jo, vi har faktiskt en mössa som är bra, men den kommer ganska snart bli för liten + att den börjar bli för kall när vi närmar oss sen höst, vinter. Varje gång vi är i lämpliga affärer så håller jag utkik efter en bra mössa, hittills dock inget napp... man vill ju gärna prova mössan på Ida när hon är med innan man köper, då får man ju ett hum om hur den sitter iallafall. Vi håller tummarna för att vi snart hittar det vi söker i mössväg.

Du kanske har nåt tips på bra mössa till bebis, helst nån som är liiite tjockare/varmare än en vanlig hjälmmössa?

Idag har vi inte varit hemma många minuter. På förmiddagen var vi nämligen till mitt jobb och hälsade på. Ida sov i vagnen ute och jag pratade med mina kollegor och barnen. Det märks att jag är saknad ;)

Hem för att äta mat - både jag och Ida.

Sen var det dags för den dagliga promenaden. Ida somnade som en klubbad säl efter alla intryck hon fick under förmiddagen (ja, hon vaknade innan vi åkte hem....) Idag fick vi promenadsällskap, riktigt riktigt trevligt!! Vi tjålade om både det ena och det andra medans vi gick. Och barnen sov så gott i sina vagnar - precis som tanken var =)

Nu har jag precis startat diskmaskinen och även hunnit med att fika. Nu är det dags att öppna restaurangen för nu är Ida sugen på lite McMjölk.

Igår kväll var jag och Ida själva. Konstigt. Pappan i huset var nämligen på kurs i Borlänge. Jobbkurs. Så mamman och dottern i huset fick klara sig själva, det gick förstås bra, men det är ändå konstigt och tomt när man är van att vara två.

Eller njaee, själv var jag ju egentligen inte, men sällskapet jag hade var ju världens sötaste, och hon sov ju för natten ganska tidigt så jag var i princip själv ändå. Innan Ida nattades så busade vi, skrattade högt och myste i soffan! Det finns väl inget härligare än ett högljutt bebisskratt/barnskratt!! Underbart! 

Sen fick hon gymma av sig lite energi innan det var dags att "pujje på". Ett kvällsbesök på restaurangen och sen var det en trött tjej som lades ner i spjälis. Men innan hon kunde slappna av och komma till ro och somna så måste man ju grejsa lite... som vanligt...

När Ida hade somnat passade jag på att ha lite egentid (förstås). Jag läste och levde mig in i bokens spännande värld. Deckarvärlden. Och så la jag mig ännu tidigare än vanligt, bäst att passa på när man ändå inte har nån att prata med. Men det är svårt att slappna av riktigt när man är ensam tycker jag. Det är lite läskigt att vara själv när det är mörkt. Är faktiskt lite mörkrädd. Mörkrädd i sitt eget hus... Kanske läser för mycket deckare?!?

Även fast det är tomt att vara själv så är det ändå skönt. Men bara ibland (och helst på dagarna när det är ljust). Jag är så glad och lycklig över att jag har Anders att dela vardagen med, nån att vara ett vi med.