Har flyttat ut i friska luften, inte så varmt men ändå skönt. Sitter å tittar när världens finaste lilla Ida leker med vatten å pensel. Jag har tur som kan sitta å titta medans hon roar sig själv. Det underlättar i min energilösa dag att Ida är så duktig att leka ute. Hon älskar verkligen att leka ute!! Så här sitter jag å luftar näsan i hopp om att bli en aningens piggare. Å lite piggare blir man automatiskt av denna fina tjej att titta på:

La mig på sängen och somnade bums. Sov drygt en timme, en välbehövlig timme pga massa elak foglossning i natt. Fy fan säger jag bara! Att försöka vända sig i sängen är en kamp, men att försöka ta sig upp ur sängen för att gå på toa är ett helt företag. Men med lite envishet kommer man långt, men fy 17 vad jobbigt det är.

Det blir en ond cirkel eftersom jag sover sämre på nätterna, och då blir jag tröttare och har svårare att äta på dagarna. Idag är en sån dag då jag saknar energi och aptit trots att jag är hungrig. 

Till råga på allt vaknade Ida och var vaken ett tag i natt också. Hon hade svårt att somna om, tror att hon hade ont i magen. Hon lyckades dock komma till ro igen så vi fick ligga kvar i sängarna ett tag till. Men sov, det vettetusan om jag gjorde nå mer efter det. 

Önskar mig en bättre natt i natt, tack. 

Det bästa med att vara vaken på natten är ju att jag aldrig är ensam. Hela tiden har jag ju sällskap av Liten i magen som puffas med sin mamma oavsett tid på dygnet. Det är iallafall en liten tröst =)

Guldfredag på jobbet idag då min avdelning haft planering. Första planeringen för den här terminen, och även sista planeringen för min del. Mycket att göra, men lite annorlunda än mot de andra dagarna, så när jag kom hem idag var min rygg lite piggare än annars trots att det var sista arbetsdagen på veckan. 

Jag slutade även tidigt från jobbet idag, vilket gjorde fredagen ännu bättre. 

Skrev en lapp till föräldrarna på jobbet som jag satte i hallen, en lapp där jag informerade om att jag jobbar sista veckan nu till veckan (de flesta vet det dock redan, men det är alltid nån som inte vet så en liten hälsning kändes rätt). Jag avslutade "brevet" med att säga att vi ses höstterminen 2014 =)

Det känns förstås jättekonstigt att inte jobba på så lång tid igen, men samtidigt helt underbart. Först välbehövligt med HP så att jag verkligen får vila. Och sen ska jag gå in i bebisbubblan igen, vilket jag längtar efter samtidigt som jag vet att det kommer bli jobbigt också. Förstås. Men tanken på att få en till liten skatt att älska är superhäftig, och jag längtar verkligen efter att få sen vem som bor i min mage! =)  

Dagsfärsk egobild, vecka 31 (30+3). 

Det närmar sig, även fast det känns som att det är väääääldigt långt till november. Men ser man till antal veckor så är det bara drygt 10 veckor kvar, och med tanke på hur snabbt en vecka går så kommer det nog bara rassla till så får vi gosa bebis igen =) Åh, den obeskrivligt underbara doften av bebis, sin bebis! 

Nu ska jag sluta svamla och gå ut och cykla med min dotter. 

Jag kom på att det är tisdag idag, vilket innebär att jag och bebisen byter vecka. Idag går vi in i vecka 30+0, alltså vecka 31. 

Det närmar sig med stormsteg även fast det inte alltid känns så...

Har förresten varit på mitt sista personalmöte nu ikväll. Mitt sista på över 1 år. Konstiga tanke. Men härligt förstås på samma gång =) 

Koll på MVC idag, och än en gång kan vi konstatera 3 saker: 

Nr 1: Bebisen mår bra (hjärtljuden lät bra, livmodern växer som den ska och allt ser bra ut, bebisen har även vänt sig neråt men är fortfarande ruckbar).

Nr 2: Jag mår bra (det enda som kontrollerades idag var blodtrycket, och det var bra).

Nr 3: Ida var superduktig hela tiden när vi var på MVC! (stolt mamma!!)

Tummen upp x 3 med andra ord!! =)

Alltså det här med vikt är ju ett känsligt ämne. Det är ju inget man egentligen pratar om till vardags. Och som alla förstår så stiger min vikt i en ganska rasande fart allteftersom veckorna går och bebisen växer. Precis som det brukar vara med andra ord. 

Jag har försökt ignorera de där dumma siffrorna på vågen, har försökt att förstå att det bara är siffror som egentligen inte säger nånting. Jag måste äta när jag är hungrig, måste lyssna på kroppen. Har liksom inget val i den frågan egentligen, för annars skulle jag inte må nå bra alls. Men jag kan ändå inte låta bli att skrämmas av de där hemska siffrorna som visas när jag ställer mig på vågen. 

Jag kommer iallafall genomgå den snabbaste viktminskningen ever när det är dags för förlossningen. Jag förlorade 7 kg på bara ett kick när Ida föddes. Och jag antar att det blir nåt liknande nu. Sen de andra kilona får jag tampas med sen, för som det är nu så trivs jag inte med siffrorna. Fast egentligen ska man väl inte titta på siffrorna va, utan hur man verkligen ser ut?? Rätta mig om jag har fel självbild, men jag tycker att det är mest magen som växt. 

Och självklart så är bebis värd alla extra kilon i världen, men det är samtidigt tufft. 

Idag är det Louise-dagen. Grattis till mig själv och alla andra Louise-ar idag på våran namnsdag! =)

Anders försökte göra en fuling och gratulera mig redan igår för det var då han råkade kolla i almanackan och såg att jag hade namnsdag idag. Men nej du, sa jag till honom, det räknas inte. Du får göra om det imorn. Och tro det eller ej, men han kom faktiskt ihåg det! 

Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på att få sova någorlunda i natt så jag orkar med en arbetsvecka. 

Vecka 30, eller för att vara exakt; vecka 29+4, idag.

Här kommer en dagsfärsk bild som jag tog på mig själv via spegeln. Funkar faktiskt riktgt bra eftersom det är magen som ska vara i fokus. 

Lilla bebis, vem är du?!