Anders åkte till Willys för att handla. Jag och Ida stannade hemma å vilade.

Jag måste ha somnat rejält för jag började drömma. Drömde att Anders var och handlade (sant), men att det inte var riktigt som det brukar.

Kvittona var nämligen omgjorda. Så istället för text så var det bild på det man har köpt. Men inget pris. Så man kan ju undra vad kvittona gjorde för nytta egentligen, det är väl bara att kolla i kassen vad man har köpt... men så var det iallafall... och det var egentligen inte det värsta med drömmen, utan det var att det var i princip bara kakor som hade inhandlats. Dyra kakor till på köpet. Hur ska vi hålla oss mätta på kakor i en hel vecka?! Så det var bannemej sista gången Anders fick handla själv tänkte jag!!

Vaknade av att att jag hörde att Anders gick i trappen och jag höll tummarna för att det bara var en dröm. Det var det som tur var!! Han hade lyckats betydligt bättre med handlingen!! =)

Har ganska nyligen kommit hem från BVC där vi varit på koll med Ida.

Vikt, huvudomfång och längd togs och allt såg bra ut.

Det finns med andra ord mat så det räcker till den lilla damen!

Räcker och blir över skulle jag vilja påstå... ett bra problem egentligen med tanke på att många jag känner har behövt sluta amma pga för lite mjölk. Men det problemet har inte vi hittills.

Blev uppvaktad på sängen i morse med paket. Ida (med lite hjälp förstås) hade fixat en överraskning till sin mamma. Fick en jättefin 2-delad pyjamas där det stod "Världens bästa mamma" på t-shirten. Tack gumman!!

Och till fika åt vi hemmagjord trôlltårta som Anders knåpade ihop på förmiddagen. En väldigt lyckad första mors dag (om man bortser från den dumma febern jag dras med - är tydligen nån lättare virusinfektion som jag hoppas går över snart).

Gårdagen var en händelserik dag för vårat lilla hjärta. Dels så premiäråkte vi vagnen och dels så premiärbadade hon. Hon såg lite skeptisk ut i början, men jag tror nog att hon tyckte att det var rätt skönt ändå.

Vi var även ute och åkte lite bil för att vänja fröken vid bilbarnstolen. Hon gillar den inte särskilt mycket så träning ger färdighet. Hon sov, så hon klarade det bra igår. Vi styrde kosan mot mitt jobb i hopp om att de skulle vara ute i det härliga vädret så vi fick visa upp våran skatt. Hon charmade många vill jag lova! =)

Nu ska jag öppna restaurangen till lilla fröken...

Nu har jag och mamma invigt min fina vagn. Vi tog en liten promenad längs gatan, sen orkade inte mamma nå mer. Hennes blodvärde är inte i form än så vi var tvungna att vända. Stackars mamma som inte orkar så mycket...

Hur jag trivdes i vagnen? Jo, det var ganska bra faktiskt. Sov mest hela tiden så jag betraktades nog som en nöjd bebis under premiärturen. Och när jag är nöjd, är min mamma och pappa nöjda. Perfekt!

/Hälsningar Ida

Fick nyss se att min bloggs titel är inaktuell. "Louise och prinsessan i magen" stämmer ju inte längre... Måste ändras på en gång...

Vissa saker måste man vara två för att klara, så är det bara. Och jag har världens bästa att dela dessa saker med.

Att stötta, peppa och uppmuntra är väldigt viktigt. Och i vissa perioder behöver man det mer än annars... jag är i en sån period känns det som, då en del saker känns hopplöst. Men med Anders hjälp och goda råd (+ lite envishet) så klarar jag mig nog igenom det!! Det har redan skett framsteg och jag hoppas att det kommer fortsätta så.

I nöd och lust, det var ju det vi lovade varann och det är jag riktigt riktigt glad för!!

Bättre stöd får man leta i stjärnorna efter.

Tänk vad tiden går fort. Idag är det nämligen exakt en vecka sen prinsessan Ida kom till världen. Tänka sig, bara en vecka gammal och vi har redan börjat märka hur hon utvecklats och blivit mer med med blicken. Det är riktigt häftigt att få följa sitt barns liv från allra första början.

Jag vaknade faktiskt strax efter kl 05.10 inatt och tänkte på tisdagen förra veckan när hon precis sett dagens ljus för första gången =)