Ett litet inlägg från soffan där jag spenderat senaste dygnet. Orsaken heter mjölkstockning å feber. I natt var jag inte så kaxig när febern toppade strax över 40 grader.

Massage medans Måns äter mat, varm dusch, pumpen, undvika bh på natten, amma åt fel håll, panodil, å vila är bästa medicinen. Å vi gör verkligen allt detta för att jag ska bli bättre. Hittills har det börjat ge resultat så jag hoppas att toppen av mjölkstockningsberget är nådd.

Jag kan iallafall än en gång konstatera att jag har världens bästa man som gör allt som står i hans makt för att hans fru ska bli bättre!!

Vi var till BVC idag på förmiddagen för att få nya siffror på våran lille herre. Han går upp bra i vikt och följer sin kurva superbra! Han väger nu 3830 g och är 52 cm lång. Det är inte såå konstigt att 50-kläderna börjar bli för små redan. Alltid lika skönt att få det bekräftat, att han mår bra, även fast jag redan vet det så är det ändå skönt att få höra det och se det på vågen. Att det står mer än förra gången. Och att kurvan ser bra ut. 

Slank även in hos MVC när vi var i krokarna för att ta ett blodtryck och blodvärde på mig. Blodtrycket var nu tillbaka i utgångsläge så det var superbra! Och blodvärdet hade höjts, kanoners med andra ord! 

Så med andra ord var både mina och Måns siffror bra! =)

En liten liten fråga bara; vem har trampat på min bebis?! =)

Ibland kan man liksom inte låta bli att skryta över sina barn. Vem ska annars göra det om inte föräldrarna gör det?! =)

Jag kan inte låta bli att imponeras av Ida som sorterade legobitar både länge och väl.

Hon sorterade dem efter storlek, färg och även nyans.

Här är resultatet: 

Ida tyckte att det var jätteroligt att sortera, så det kommer hon garanterat vilja göra igen. När hon la sig för att sova sa hon: "nu måste jag sova så jag orkar sortera och bygga imorron". 

Tiden går ruskigt fort. En vecka har redan gått sen vi fick träffa Liten för första gången.

Men allvarligt talat.. Det det överraskningsmomentet att komma till förlossningen ovetandes om det är en pojke eller flicka i magen var inte som jag trott. För mig har det aldrig spelat nån roll om skatten i min mage var pojke eller flicka.

Så när Måns kom ut för en vecka sen å BM visade upp och sa "det var en sån här sort" blev jag glad. Väldigt glad. Men sanningen är den att jag hade blivit lika glad oavsett kön. Huvudsaken var att jag fick träffa min älskade lilla bebis, inte könet, och få veta att h*n mår bra.

Njae. OM det nångång skulle bli en nummer 3 så ska jag inte övertalas av nån att inte ta reda på kön utan då ska jag (och Anders) bestämma hur vi vill göra. Nu har vi testat båda - med Ida visste vi och med Måns visste vi inte. Men jag hade exakt samma känsla under förlossningen.

Vet inte om det beror på hormoner eller om det beror på nåt annat, men jag kan inte läsa inlägget jag skrev om Måns utan att börja gråta. Speciellt det dramatiska avsnittet framkallar enormt mycket känslor - den oro jag kände för både mig själv och att Anders skulle bli själv med våra barn, att jag inte skulle klara mig. Jag var ledsen för Anders skull, att han fick se sin fru så där medtagen. Hur jag slets från lycka över att förlossningen gått så bra och att jag kunde gå på toa själv till att bokstavligt talat försvinna från medvetandet. Hur rädd och ledsen jag var. Och samtidigt tacksam för att den bästa personalen fanns där. Det stod hela tiden en BM, ibland två, vid mitt huvud och tröstade och förklarade vad som hände. Efter att Anders fått förklarat för sig vad som hände och att jag var under kontroll så tog han mod till sig att stå vid min sida. Hela tiden fanns han där, och jag kan inte säga hur tacksam jag är för att han finns!! Ja jag tycker att det var modigt av honom, att våga möta och trösta sin oroliga, ledsna fru i denna dramatik <3

Jag hade mycket att gråta för just där och då, många känslor på samma gång, och det är väl det som gör att jag har svårt att läsa om det trots att det är mina egna ord. Mina ord. Mina känslor. Mitt liv. Mitt lyckliga liv. 

Kan inte skriva mer nu, ser knappt texten längre... ögonen svämmar över. Men den här gången av lycka, att allt gick bra, att jag mår bra. Att jag har Anders, Ida och lilla Måns. Hur kan man ha sån tur att få de 3 bästa i sitt lilla liv?!

Jahapp. Kan krasst konstatera att det var min tur, eller rättare sagt otur, att åka på förkylningen som Ida och Anders haft/har. Imorse kände jag hur det kröp i benen och jag kände bara att NEJ - inte feber! Men jodå, feber it was. Inte mycket, lite över 38, alldeles tillräckligt för att göra mig matt. Hostig är jag också. Så idag har det varit synd om mig faktiskt.

Antar att Måns gillar restaurangmaten lite extra nu när det är lite varmare än vanligt. Ida åt iallafall mer när jag hade feber. 

Apropå Måns så har vi haft hembesök av BVC idag där info och vägning stod på schemat. Vi kunde snabbt konstatera att han äter bra och att det är väldigt bra kvalitté på hans mat. Misstänker att det kan vara grädde?! =) Hur som helst så är det jätteskönt att veta att han får i sig tillräckligt med mat. Inte för att jag har tvivlat på det, känner det på mig, och jag ser det på honom. Den här gången har jag inte ens vågat experimentera med livsmedel, utan jag håller mig till sånt som jag vet är snällt mot bebisens mage. Allt jag äter får ju Måns äta ca 4 timmar senare, och jag vill inte riskera att han ska bli att må dåligt. C-vitamin och mycket mjölk är därför puts väck från min kost. Det är det värt!!

Ida har haft fotografering på dagis idag. Hennes livs första. Till slut hade det gått bra och hon hade sprungit upp från lekhallen med ett leende på läpparna och berättat för fröknarna som var kvar på avdelningen att hon hade tagit kort. Det ska bli väldigt spännande att se bilderna sen. 

Nu ska jag lägga mig i soffan innan det är dags för sängläge. Måns sover i vagnen och det kommer han få göra tills han vaknar. Då blir det ett litet kvällsmål sen hoppas jag att han somnar om lika bra som han brukar. Hoppas få sova bra i natt så att jag mår bättre imorn. Annars får jag sova ifatt lite imorn på dagen istället, nog löser det sig alltid. 

Måste bara säga 1000 tack för alla gratulationer på facebook, via sms å telefon när våran prins kom till oss. Det värmer jättemycket med alla gratulationer å lyckönskningar!!