Mammas prinsessa har för första gången i sitt liv åkt skridskor idag.

Hon började med att bli ledsen när det knappt gick att få i foten i skridskorna. Trångt. Och bökigt är nog bara förnamnet. Men vi lyckades tillslut å hon kunde stappla ut på isen. Hela tiden med mig som livlina. Behövlig livlina.

Men hon var duktig. Riktigt duktig. Jag är imponerad över att hon över huvud taget vågade. Vågade åka när hon upptäckte att det var så halt. För det konstaterade hon snabbt: "det är så halt mamma".

Riktigt duktig. Tålamod hade hon faktiskt också när hon tränade på att hålla balansen på det hala underlaget.

Efter en stund vågade hon till och med att åka själv. Hon stapplade framåt med ett leende på läpparna. Hon var stolt och det gör mig glad. Och ännu större självförtroende fick hon när Matilda (en av idas kompisar) sa att hon var duktig. Då log Ida med hela ansiktet och sa "tack, du är också duktig Matilda".

Tänk att en sån kommentar från en kompis kan betyda så mycket. Och mammahjärtat ler. Och jag log också. Stolt över min duktiga lilla tjej.

Fler bilder på min skridskoprinsessa kommer i en bomb senare.

Ida har skrivit en handlingslista inför en handling.

Å lillebror passar på att gömma sig.

Det är bara sötaste lilla rumpan som syns. Å de fina fotisarna :-)