Idag är det Anders dag. Vi brukar inte fira jättemycket, men nåt litet iallafall.

Jag och Ida inledde dagen med att väcka pappan i huset med sång. Och det var riktigt roligt att se hur glad han blev! För det blev han verkligen. Äkta glädje. Ett äkta leende var det första vi såg i morse. 

Sen möttes födelsedagsfiraren av ett brev på köksbordet där det stod att vi skulle fika på café på eftermiddagen efter Måns sovning, och så blev det självklart. En riktig gofika blev det trots att det bara var tisdag =)

Jag hoppas att pappan i huset haft en bra födelsedag "trots" att den inleddes med kraxig skönsång. Men huvudsaken var tanken, inte HUR det lät. Vi gjorde det av kärlek. Kärlek till dig, Anders. För att du är du och för att du är bäst. Grattis i massor till världens bästa man och pappa!