Ida har målat Hello Kitty å skrivit text till.

Jag är impad!

Pust. Ja, nu pustar jag ut efter helgens bravader. 

I lördags yrde dammet här hemma. Bokstavligt talat yrde. Vi höll nämligen på att möblera om. Ida fick nytt rum med en ny säng och lite ny förvaring. Datarummet blev datahörn och garderober och annat smått flyttades ner en våning. Så dammet yrke och foglossningen gjorde sig påmind rejält. På kvällen var jag helt slut. Duschade och grät för att jag inte fick på mig trosorna. Man får lida när man grejar så mycket, men det är klart att man vill hjälpa till så gott det går. Sov inge vidare den natten heller pga fogarna, men igår på dagen blev det bättre. 

Gårdagens var inte så mycket lugnare den, för då var vi i Borlänge och Falun. Först Ikea och Jula, sen hem till Anna, Samuel och Walter för att tillsammans gå på Bytesmarknad. Shoppade dock ingenting för ovanlighetens skull. Men det var ändå kul att ha varit där å sett vad som fanns. 

Har haft så fullt upp i helgen så jag har till och med glömt bort att skriva om min älskade morfar som hade årsdag i lördags. Tankarna har förstås funnits ändå så bortglömd är du inte, men jag brukar ju alltid skriva en rad eller två på dagen då det hemska hände för många år sen. Saknar dig! 

Idag tänker jag inte göra så många knop, mest ta det lugnt och plocka lite med urväxta barnkläder som ska säljas. 

Fruktstund nu. 

Nu ska årets smak testas. Alltid lika spännande att se om de lyckats.

Kliver in i vecka 33 idag. Lilla Mini <3

En bild säger mer än 1000 ord.

Mini <3

Idag har jag och Mini varit hemma för första gången. Bara vi 2. Vi ägnade första dagen åt att åka till MVC för koll. Och vi kan konstatera att vi mår bra, båda två. Minis hjärtljud skenade iväg till lite FÖR högt, men de sjönk igen när det blev lite lugnare i magen. Mycket sparkar är det, ofta. Mitt blodtryck är fortfarande bra =) Och järnvärdet har stigit väldigt mycket sen förra gången. 155 nu. Så jag blev beordrad att dra ner på järntablettsintaget lite för att det inte skulle stiga ännu mer. Bra att det är bra iallafall. Så nu tuffar vi på ett par veckor till innan det är dags för nästa rutinkoll av mamman och bebis. 

Varför ligger allt man letar efter på golvet? Varför finns allt man tappar på golvet? Förbannade gravitation! Önskar att jag kunde häva den för en gångs skull så att livet blev lite lättare, men nej. Jag tror inte att jag kommer lyckas tyvärr. 

Sätta sig på knä på golvet är inga problem, men att komma upp är ett helt projekt pga foglossningen och bebismagen. 

Jag har börjat må illa igen till och från och det är väldigt jobbigt att böja sig ner till just golvet. Så det är riktigt motigt att ALLT hamnar just på golvet. Golvet är tydligen svaret på allt just nu känns det som. Och det är jobbigt, jag blir irriterad för att det är jobbigt. Lättirriterad. Så jag kan ju passa på att be mina närmsta om ursäkt när jag ändå håller på. Vissa dagar är ännu tyngre än andra och då får de närmasta ut för det tyvärr. Förlåt, men jag och Mini kämpar på å gör vårt bästa även när allt finns på golvet och det är svårt att ta sig upp. 

Ja, det är inte alltid lätt att vara jag med andra ord, men orsaken är ju förstås underbar så jag försöker njuta ändå. 

Jobbgänget alltså.

Har "stämplat ut" och tagit helg för sista gången på länge. Kommer sakna alla goa jobbarkompisar å härliga barn. Men tiden går fort. Blandade känslor inför dagens utstämpling, många kramar. Men jag kommer och hälsar på. Men nu ska jag njuta av min lilla Mini som går in i vecka 32 idag <3

Och vila. För det behöver jag.