Redan i vecka 15 kände jag de första puffarna från bebisen. Första gången kändes det som att h*n gjorde en volt, för hela magen vändes kändes det som. Med Ida kände jag inte de första puffarna förrän i vecka 22 typ, men nu var det mycket tidigare.

Så i flera veckor har jag redan känt små små puffar inifrån som jag var tvungen att tänka på för att märka ordentligt. Nu behöver jag inte tänka alls för nu puffas det ganska bra det inne. Och nyss var första gången jag SÅG att det puffades samtidigt som jag kände det. Superhäftigt! Anders såg också, men oftast när han ska känna med handen så slutar det puffa. Men nångång har han haft turen att känna på sin son/dotter som vill göra sin röst hörd på sitt lilla vis. 

Det är sjukt häftigt att känna de bebispuffar, att få känna skatten röra sig i magen. Man behöver aldrig känna sig ensam, för man kan ligga en ganska lång stund med en hand på magen i hopp om att få en spark eller boxslag från sin bebis. Underbart med dessa små mirakel! 

Det känns konstigt att 6-åringarna på min avdelning slutar. De barn som var de första att skolas in har nu blivit så stora att de ska börja förskoleklass. Kan inte riktigt fatta det. 

Idag var det en del barn som tog sommarlov, och vissa gjorde sin allra sista dag på förskolan. Ever. Jag glädjs förstås med dessa barn, men det kommer bli tomt utan dem. Våra duktiga stora barn som gått hos oss sen de bara var 1 år. Jättekonstigt. Men trots att man inte vill så har de vuxit ur förskolan och ska ta ett stort steg in i skolans värld. 

Önskar er all lycka i framtiden även fast jag VET att vi kommer ses!

Vi fick tacos till lunch på jobbet idag. Supergod tacos, och jag åt så jag till och med är mätt än.... Tusen tack för godaste tacosen Lisa!