Kliver in i vecka 33 idag. Lilla Mini <3

En bild säger mer än 1000 ord.

Mini <3

Idag har jag och Mini varit hemma för första gången. Bara vi 2. Vi ägnade första dagen åt att åka till MVC för koll. Och vi kan konstatera att vi mår bra, båda två. Minis hjärtljud skenade iväg till lite FÖR högt, men de sjönk igen när det blev lite lugnare i magen. Mycket sparkar är det, ofta. Mitt blodtryck är fortfarande bra =) Och järnvärdet har stigit väldigt mycket sen förra gången. 155 nu. Så jag blev beordrad att dra ner på järntablettsintaget lite för att det inte skulle stiga ännu mer. Bra att det är bra iallafall. Så nu tuffar vi på ett par veckor till innan det är dags för nästa rutinkoll av mamman och bebis. 

Varför ligger allt man letar efter på golvet? Varför finns allt man tappar på golvet? Förbannade gravitation! Önskar att jag kunde häva den för en gångs skull så att livet blev lite lättare, men nej. Jag tror inte att jag kommer lyckas tyvärr. 

Sätta sig på knä på golvet är inga problem, men att komma upp är ett helt projekt pga foglossningen och bebismagen. 

Jag har börjat må illa igen till och från och det är väldigt jobbigt att böja sig ner till just golvet. Så det är riktigt motigt att ALLT hamnar just på golvet. Golvet är tydligen svaret på allt just nu känns det som. Och det är jobbigt, jag blir irriterad för att det är jobbigt. Lättirriterad. Så jag kan ju passa på att be mina närmsta om ursäkt när jag ändå håller på. Vissa dagar är ännu tyngre än andra och då får de närmasta ut för det tyvärr. Förlåt, men jag och Mini kämpar på å gör vårt bästa även när allt finns på golvet och det är svårt att ta sig upp. 

Ja, det är inte alltid lätt att vara jag med andra ord, men orsaken är ju förstås underbar så jag försöker njuta ändå. 

Jobbgänget alltså.

Har "stämplat ut" och tagit helg för sista gången på länge. Kommer sakna alla goa jobbarkompisar å härliga barn. Men tiden går fort. Blandade känslor inför dagens utstämpling, många kramar. Men jag kommer och hälsar på. Men nu ska jag njuta av min lilla Mini som går in i vecka 32 idag <3

Och vila. För det behöver jag.

Nästintill varje natt drömmer jag nåt som jag kommer ihåg på morgonen därpå. Jag drömmer mycket om mitt jobb och att det är nån som blir jagad. Jag vaknar ofta och är svettig. Det är jobbigt, men det hör tydligen till när jag är gravid. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta se folk i min närhet bli jagade. Det har varit mycket drömmar även när de andra skatterna låg i magen så jag antar att det hör till graviditetsbilden. 

Mammas och pappas Mini <3

Längtar efter dig. Men tiden går fort å snart är du här. Redan vecka 31 idag.

Jag kommer sakna detta sen. Att känna mig fin. Väntan. Puffarna å böket inifrån magen. Längtan efter att få träffa sin bebis. Känslan av att aldrig vara ensam. Det magiska å underbara med det lilla livet som växer. Ofattbart egentligen. Ett underverk som stavas k ä r l e k.

Saknaden konmer garanterat komma. Men nu njuter jag så mycket jag kan av Mini i magen. Älskar dig!

Konstnären Ida har varit framme igen. Nu har hon målat Skalman, Bamse, Lille skutt och Katten Jansson som är inne i Bamses hus.

Jag är förstås partisk men jag tycker att hon är riktigt duktig för att bara vara 4.5 år gammal.

Bamse äter honung ur en burk som sitter på magen. Han dricker med sugrör.

Fantasin är det bara bra med.