Jag tog en promenad med grannens/jobbarkompisens vovvevalp. Det vägrades, och stretades emot, men till slut kom vi runt det varv jag hade tänkt. Han glömde bort sig ibland och då blev det en rasande fart framåt, och sen vips så gjorde han ett hopp åt sidan. Det gick inte att slappna av nåt under den promenaden heller.. Men det var avkopplande ändå på nåt vis, för tankarna kretsade bara kring det lilla livet på 4 ben.

Tänk att man kan ha så kul med en hund, kommer nog aldrig fatta varför, men det är nåt speciellt med hundar.

Det får vi ta å göra om så han vänjer sig vid mig, vill att han ska känna igen mig å förknippa mig med nåt bra och roligt.

I morse när jag cyklade till jobbet strax efter klockan 6, så var jag tvungen att sätta på mig vantar. Det var ruggit och kallt. Huvva. Tänk att man behöver plocka fram fingervantar redan i augusti.. Hur ska detta sluta?!