Idag när jag hämtade Ida på dagis möttes jag av en jätteglad tjej som frågade: "ska vi gå till lekhallen nu?" Och med mitt minne sa jag förstås näääää, det brukar vi ju inte göra nu heller. Sen precis när jag sagt det kom jag ju på att det var föräldrafika när man hämtade barnen idag, så självklart gick vi till lekhallen. Jag och Ida fikade saft och banankaka (som Ida för övrigt varit med och bakat tillsammans med ett annat barn och en personal). Sen när vi kom tillbaka till avdelningen fick vi se hur de hade spelat in utelek, ett lunchtillfälle samt sångsamling på iPaden. Kul att få vara med "live" och se!! =) 

Sen var det en liten fröken som inte ville hem.... jag fick grindens stänganordning rakt över fingrarna när jag skulle stänga eftersom jag hade full sjå att få med mig Ida, och hennes väska. Har inte så där superlätt att bara rycka tag i henne och bära ut henne tyvärr.... Så jag får väl hälsa en öm blånagel (o)välkommen till mina andra åkommor... Jag får försöka se det positiva i det hela; Ida trivs på dagis. Det är det inget snack om iallafall, men det är riktigt tråkigt när hämtningarna är en fight, speciellt nu när jag inte riktigt kan ta den fighten... 

Jag är förresten osams med min högra höft/fogarna där idag då de krånglar och hugger ännu mer än vanligt. Har haft svårt att gå när jag rest mig, så slagsmålet med grinden gjorde inte min dag bättre precis. Tur att Ida var lugn och go när vi kom hem iallafall. Då byggde vi ett stort legohus =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...