Måste bara dela med mig av den här härliga bilden. Så himla härlig!

Optimisten :-)

De kom å mötte mig när jag cyklade hem från jobbet, sen ville Ida åka skidor å Måns fick gå lite själv. Måns passar på att vara moraliskt stöd till syrris när hon åker skidor.

Mycket snö är det. Välkommen på riktigt vintern! Bättre sent än aldrig ;-)

Önskar en fortsatt fin vinter i februari, innan första vårmånaden tar över. Mars. Men först njuter vi av all snö.

Ida hade lösningen och svaret på sin fråga, tyvärr så var det fel svar, men lösningen hade kunnat vara smart. 

Ida: "får man godis idag mamma?"

Jag: "nej, det är måndag". 

Ida: "ja, måndagsgodis". 

Så enkelt, självklart liksom. Men nej, så enkelt var det inte att göra om lördagsgodis till vilken-dag-i-veckan-godis-som-helst-godis. Men smart tänkt var det förstås. 

Den maktlöshet vi känner när prinsen redan börjar sova oroligt. Hostar, gråter och vrider sig. I sömnen. 

Jag förbereder mig på en lång natt igen. En sån där natt man önskar att man kunde trolla, trolla bort den dumma hostan så att vi kan få sova ostört. 

Lilla gubben <3

Efter en dag med 25 ton snor, hostan från helvetet, trött som få och med 39 graders feber kryper Måns belåtet ner i spjälis och somnar i samma sekund som jag la ner honom. Supp och välling först förstås, och nu hoppas jag att han får sova länge utan avbrott. Det behöver han. 

När Anders skulle laga kvällsmat tidigare så skickade han mig i säng. Han tyckte att jag behövde vila, och gissa om jag somnade direkt?! 25 minuter senare kom Ida in och väckte mig och berättade att maten snart var klar <3

Syskonmatchat idag :-)

Mina fina små.

Vi börjar februari, vabruari, med att vara just sjuka =( 

Nu har vi verkligen tröttnat på den här sjukstugan. Nu vill vi vara friska, allihopa!

Men det tyckte tydligen inte "sjukdomsbestämmaren".... Det snurrar runt runt i en evig spiral. I lite mer än en vecka har nån av oss varit sjuka (dock inte jag än, peppar peppar). 

Nu är Måns värst - han har hög feber, är snorig som 17 och hostar som en tok. Tycker så synd om min lilla gubbe. Han är helt slut. Ögonen går ihop på honom hela tiden, men det är svårt för honom att slappna av. Trött är bara förnamnet. Han sover som en kratta på nätterna, vänder och vrider på sig hela tiden, hostar, gråter och kommer inte till ro. Det gör att även jag får lite sömn och orkar mindre om dagarna. Jag vill bara vara hemma med mina små och ta hand om dem. Krama dem, göra dem friska på nåt magiskt sätt. 

Ida mår bättre, men blir snabbt trött  när hon gör nåt. Lite hostig och snorig också. Känns som att det blir en hemma-dag för henne imorn för att återhämta sig mer. 

Nej nu säger jag upp det här ovälkomna sjukdomskontraktet, nu vill vi bli friska!!!