När mannen överraskar med rosor på vår 5-åriga bröllopsdag blir frugan glad! :-)

Igår gjorde jag nåt dumt. Jag fick för mig att gå ut, och ta Viggo med mig i vagnen. Han var trött. Så jag tänkte att då somnar han säkert när det guppar i snön när man går. 

Inget blev som jag tänkte. 

Viggo var hysteriskt ledsen hela tiden och kom inte alls till ro. Bara skrek och skrek. Och planen att han skulle vaggas/guppas i snön sket sig rejält. Snön gjorde nämligen att vagnen bara gled, den rullade inte över huvud taget så det blev inget gupp alls. 

Och inom mig fanns alla sorters känslor man kan tänka sig, allt på samma gång. Så vi gick in. In i tryggheten där han kom till ro på ett litet kick.

Han är lik Ida på många sätt när hon var så liten - både utseendemässigt och till beteendet. Hon var också vagnvägrare när hon var som minst, men sen lärde hon sig att det var okej. Det känns som att det blir samma visa med lillprinsen. Men nu har jag provat iallafall. 

Bättre lycka nästa gång. Några minuters luft fick jag iallafall, hihi.