Tro det eller ej, men jag tappade bort Anders idag. Inne.

Jag satt i vardagsrummet och bläddrade i en tidning och upptäckte helt plötsligt att det var helt tyst omkring. Ingen som satt vid datorn. Inge musik. Ingenting. Så där tyst det kan vara när barn gör hyss ni vet?!

Så jag ropade: "vad gör du Anders?"

Han svarade att han var nere och provade dra tapet i det enda rummet som är kvar och som står på tur i renoveringsordningen.

Jag gick förstås ner för att se vad han hade påbörjat och blev förstås fast!

Och vips så var nästa projekt igång (men bara lite småpulande).

Tänk att det är såå härligt när tapet stäpper från väggarna, terapi.

Ska nog återgå till tapetrivningen en liten stund innan det är dags för en dusch.

 

mamma mu

6 november 2010 18:48

Åh, har ni börjat i klarinettrummet nu.... Men det skulle ni göra senare .... Men men, jag vet hur det är när tapeterna släpper, man kan inte låta bli, vill få det klart. Nu ska vi lägga i nya sängkläder.

Louise Bertilsson

6 november 2010 19:40

ja det blir nästan som en drog, man kan liksom inte sluta... men nu har vi slutat för idag. Jag vet att vi inte skulle börja med det nu, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Det är kul att ha nåt att pula med också.... =)

 

Farmor

6 november 2010 21:40

Nyss sett "Så mycket bättre" och jag bara undrar - hur man kan tappa bort en "Lasse-Berghagen-lång" Anders?
Off topic - nämnda program är det bästa från TV4 på lääänge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...