Vi fick gå ut med alla barnen i kylan. Roffade åt oss mössor och jackor i flykten, hoppade snabbt i skorna och gick ut till våran återsamlingsplats. Brandlarmet var i full gång och vi fattade ingenting. Hade vi missat att det var övning? Nej. Det var faktiskt på riktigt den här gången. 

Vi förstod att det var på riktigt när brandbilarna kom farande med blåljus och siren på. Av ren reflex började vi räkna in barnen igen. För 5:e gången typ. Man ville ju vara på säkra sidan att alla var ute. Och det var de. 

Brandgubbarna gick igenom huset och kunde konstatera att det var "sändarna" som sitter under takfoten på utsidan av huset, eller vad man ska kalla dem, som hade utlöst larmet. 

Vi fick gå in igen. Till slut. Barnen frös, och vi också. Men ingen klagade. Är riktigt impad av barnen faktiskt! De skötte sig exemplariskt. Tummen upp för brandövningar, för då blir barnen duktiga när det är "skarpt läge". Det fick vi testa idag. Tur att det inte var nåt allvarligt, men det var ändå bra att vi fick chansen att träna. Man kan aldrig träna för många gånger på såna här viktiga saker. Barnen ska veta vad de ska göra, och det visste de verkligen! 

Förresten, du kanske kan gissa om barnen tyckte att det var kul att få se brandbilen!? =)