Klockan 04.59 slog prinsessan Ida upp sina blå ögon för dagen. Vi gjorde allt vi kunde för att få henne att somna om, men nej. Den här gången gick det inte. Men vi låg kvar i sängen och myste/småpratade till strax före 6.30, då gav vi upp och gick upp. 

Anders och Ida rörde ihop en pannkakssmet inför dagens lunch, sen tog de en promenad till Ica för att handla nektariner till mig. Och jag ska sätta på lite musik, byta handdukar och starta en tvättmaskin. Ska även svabba rent toaletterna om jag orkar, annars spar jag det till min man när han kommer hem. Jag har legat en stund i gästsängen på morgonkvisten medans Ida kollade på Bumbibjörnarna på youtube och Anders rensade bland papper. Men nu är det dags att sparka igång trots att vi snart varit vakna i 5 timmar. Jag och Ida iallafall. Pappan i huset somnade (läs snarkade som bara den) om även efter 5... 

Det är iallafall härligt att vakna tillsammans med en glad tjej som kvittrar och ler även fast det skedde en aniiiiingens för tidigt för min smak. 

 

mamma mu

19 juli 2013 19:01

Åh, det var väl en bra start på dagen. Tänk att vakna med denna ljuvliga unge, alltid pigg och med ett leende på läpparna. Även om det var lite väl tidigt.

Louise Bertilsson

19 juli 2013 19:19

Ja, det hade varit en bra start om det minst hade varit en timme senare, helst inte tidigare än 6.30 Men man kan inte alltid ställa de små efter klockan. Vi har nog ganska tur ändå skulle jag tro.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...