Anders tog med sig Ida ut för att jag skulle få en lugn stund inne och grejsa i nya köket. 

Jag satte på radion så att jag hade nånting att nynna till medans jag plockade, tänk att det går mycket lättare med musik... det tråkiga blir med ens mycket roligare på nåt mystiskt, men praktiskt sätt. 

Ida och Anders var ute och städade. De hade på sig tunna arbetsvantar - ja, båda två hade förstås vantar. Och så tog de svarta sopsäckar som de la skräp i som låg lite varstans på gården och på altan. Skräp från bygget - diverse avsågade plank, brädbitar, gammal isolering, gamla fläktröret och annat skräp. Sen när de var klara med skräpplockningen så duschade de av altanen med vattenslangen så nu är den fri från allt spån.

Jag tjuvkikade lite på dem genom fönstret när de grejsade, och jag får lov att säga att Ida verkligen är till bra hjälp. Hon tycker att det är jätteroligt att ha en viktig roll. Och hon gjorde ju PRECIS lika som pappa - då blev det både roligt för henne och nyttigt för oss.  

Känner på mig att det är en slagen liten hjälte som somnar gott inom några minuter. Hon slukade vällingen iallafall, för det tog antagligen på krafterna att vara ute och städa/altanduscha med pappa. 

Gissar på att alla 3 i familjen kommer sova som stockar i natt, för vi har verkligen gjort nytta idag. Jag kanske grejsade lite FÖR mycket, skulle nog ha lyssnat på ryggen, men nej. Inte idag. Idag vann faktiskt viljan, vilket inte hör till vanligheterna. Hoppas att det inte blir alltför jobbig dag imorn bara. Man brukar ju få äta upp sånt där efteråt, men just nu känns det bra att viljan vann. Påminn mig om det imorn, tack, för det känns som att det kommer att behövas. 

Nu tänker jag försöka glömma min onda rygg (lycka till Louise) och lägga mig i soffan och äta vattenmelon framför en film. Får se om vi orkar hålla oss vakna tills filmen är slut, eller om det får bli fortsättning följer imorn.