Igår sa Ida "mamma, jag tror att det är magsjuka".

Va?! NEJ!! Inte hon också! var min första tanke.... 

Men sekunden efter mina första tankar kring eländet kom Ida med dockan i famnen och sa att hon hade spytt. Dockan alltså. Dockan Felicia var smittad av magsjukan. Hon spydde, och Ida hjälpte henne att hålla sig över badkaret så att inte hela golvet skulle behöva torkas. Feber och lös i magen var hon också (precis samma symptom som Måns). Ida tog hand om henne bra så nu tror jag att dockan är på bättringsvägen. 

Apropå bättringsvägen så trodde vi att även Måns vandrade på den vägen. Ända tills imorse när han spydde igen, och med efterföljande diarré och lite feber.

Snacka om att jag blev paff när Anders ringde i morse och sa att Måns hade spytt igen. Idag var det pappas tur att vara hemma från jobbet och hjälpa Måns att ta sig igenom magsjukans rond 2.  Han är jätteduktig att dricka vatten, så det vet vi att han får i sig bra. Han äter även lite annat också, men han är inte särskilt sugen. 

Krya på dig min lilla prins, nu vill vi att du ska bli frisk. Vi hann iallafall skymta våran riktiga Måns igår innan den dumma sjukdomen tog omtag idag.... Typiskt!