Idag på eftermiddagen efter mellis så var det ett barn som sa: "snart kommer din Anders".

Jag blev väldigt förvånad och chockad för jag hade inte sagt till nån att Anders skulle komma och hämta mig...

Så jag gissar att det var en vild chansning av den 2-åriga pojken. En chansning som lite senare blev sann för jag blev nämligen hämtad idag eftersom vi skulle bege oss direkt till Ludvika efter jobbet.

Men jag måste erkänna att jag blev lite ställd när han sa så där. För de första blev jag imponerad av att han kom ihåg Anders över huvudtaget (de har träffats förut) och för det andra att han kom ihåg Anders namn.

Det lät jättegulligt att han sa "din Anders"! =)

Man ska aldrig sluta förvånas över de små liven!

Har glömt berätta att när jag cyklade till jobbet i tisdags så höll jag på att cykla in i en till salu-skylt.

Den stod precis i den snäva kurvan jag brukar ta, och det var med nöd och näppe på som jag hann styra undan.

En jobbarkompis kom nämligen i bil och vinkade så jag var tvungen att vinka OCH väja för skylten. Samtidigt.

Men det gick ju bra.