Idag när Ida sov efter lunchen så fick hon andas värmlandsluft. Hon sov nämligen i de värmländska skogarna, i Hagfors närmare bestämt. Vi var nämligen på kalas hos bästa farfar som fyller år imorn. Men först en tripp till min moster och sambo för lite lunch. Även mormor kom dit, så idag har vi träffat hela släkten kan man lätt säga. Hela min släkt på en och samma dag. Och supergod tårta blev det också, vilket inte alls var helt fel. 

När vi kom hem åt vi lätt kvällsmat - äggmacka och hemgjorda potatisbullar till de som ville ha. Mätta blev vi och det är huvudsaken. 

Nu är Anders och Ida ute och får lite frisk luft. De invarderar sandlådan om jag misstänker rätt. Jag passar på att blogga och sen ska jag vattna blommorna för det glömdes helt bort igår efter jobbet. 

Sen blir det lördagsmys framför tv:n. 

Bra dag på jobbet, men ändå skönt att komma hem och ta helg. 

Lite utelek med Ida efter kvällsmaten. Nu sover Den bästa lilla tjejen i spjälis.

Levande ljus. Jordnötsbågar och choklad. Och den bästa mannen är sällskap i soffan. Ja, det är fredag helt enkelt!

Önskar alla en trevlig helg, för det tänker jag ha tillsammans med de bästa! =)

Igår när vi var på Mullepasset med Mullebarnen ropade vi som vanligt efter Mulle. Barnen vill ju såå gärna träffa honom, så vi ropade det speciella "Hej Kolikock". Men nej, ingen Mulle kom. Vi åt våran matsäck och lekte lite lekar. Och då, mitt i en lek, hörde vi i skogen "Hej Kolikock, Hej Kolikock". 

Barnen blev helt paralyserade, och tittade på mig och den andra Mulle-fröken med mycket förväntan i blicken. 

Mulle kom!

Det var ett trevligt besök av Mulle, och jag är säker på att barnen också tyckte det, för guuu va de pratade. De hade MYCKET att berätta, men Mulle förstod inte så mycket av det barnen berättade. Han kände liksom inte till orden barnen använde; fyrhjuling, Scooby Doo, barbie, restaurang etc.... =)

Till slut lyckades Mulle iallafall slita sig från barnen och bege sig hemåt. 

Förresten, jag gick på Mulle när jag var liten. Det är häftigt att jag nu är ledare för nånting jag själv gick på som liten. 

Men trots att Mullepasset var slut, och arbetsdagen också var slut på eftermiddagen så kallade en ledarträff på kvällen. En ledarträff där ledare inom just Mulle, men även Knytte, samlades för att utbyta erfarenheter, tips och tankar. En trevlig träff, även fast den slutade sent. Det var sängen som gällde nästan på en gång när vi kom hem... 

Ska strax krypa till kojs nu också, börjar bli trött. Vi har haft en heldag ute på jobbet idag. Vi hade nämligen kalas för förskolan som fyller 5 år. OCH så var det kanelbullens dag. Vi bakade ihop de två orsakerna att fira och gjorde det samma dag. Först fikades det suuupergoda nybakta bullar med saft, och till lunch grillade vi korv på öppen eld på förskolans gård. Och så sjöng vi förstås för födelsedagsbarnet också, 5 år måste ju firas! =) Bra väder hade vi också till på köpet. En lyckad dag på alla sätt och vis med andra ord. 

Jobbeftermiddagen tillbringade jag på ett seminarie, ett PIM-seminarium för att vara exakt. 

Det är nämligen så att kommunen har bestlutat att alla anställda ska genomgå en PIM-utbildning (praktisk IT-och mediakompetens). Den innefattar 3 olika uppgifter som man gör enskilt på datorn. Och när man är klar med de respektive uppgifterna skickas de till godkännande till en examinator, och när alla 3 är klara så bjuds man in till ett seminarium. 

Det var alltså ett sånt seminarium jag var på igår eftermiddagen. Det var trevligt! Och gott, för det bjöds nämligen på tårta som belöning för att man genomfört PIM-utbildninge. Innan vi gick hem fick vi även diplom så nu kan man vara stolt =) Känns skönt att ha klarat det, att ha de tre uppgifterna klara, att ha ett bevis för att man klarat det! 

Tycker att kommunens satsning är bra. Och ÄNNU bättre är det nu när jag är klar, helt klar! =)

En mycket stolt mamma kan nu meddela att Ida har lärt sig ett nytt ord, ett ganska bra ord att kunna =)

I lördags morse frågade jag Ida:

- Vad heter du?

- "Ia" svarade Ida med ett leende på läpparna.

- Ja, Ida heter du, sa jag.

Ida nickade belåtet och sa "mmmmm".

Älskade lilla barn!! =)