Idag har jag mitt livs första VAB-dag. 

Natten var lite knölig, precis som den brukar vara när det är nåt på g. Men just då tänkte vi inte så mycket mer på det eftersom hon hostat en del på nätterna, till och från de senaste veckorna, och nätterna har varit lite knöliga i allmänhet. Men så kom morgonen och hon kändes varm. Japp. Feber. 38,5 i morgontemp. Inte okej! Så vi bestämde utan att blinka att det får bli en mamma-och-Ida-hemma-dag idag. 

Anders ringde till BVC eftersom hostan fortfarande är kvar trots hostmedicinkuren som hon fick utskrivet av jourläkaren förra fredagen. BVC tyckte att vi skulle åka ner och få träffa jourläkaren eftersom hon fått feber nu också. 

Och som vanligt när det handlar om läkare och sjukhus fick jag en klump i magen. Men vi pallrade oss dit. Förstås. Jag gör allt för Ida även fast det är riktigt jobbigt att besöka läkaren. Det är bland det värsta jag vet; läkare. Men det är en helt annan diskussion som jag inte tänker ta nu. Besök på vårdcentralen fick det bli. Och vi hade turen att träffa våran läkare. 

Efter ett stick i fingret, tempkoll, lyssna på lungor och hjärta så kunde det konstateras att Ida har fått bronkit/luftrörskatarr. Läkaren skrev ut en penicillinkur. 

Hur jag med min "läkarskräck" klarade besöket? Jodå, det gick faktiskt ganska bra, och jag "höll mig på mattan". Anders var impad av mig för han vet hur jag brukar reagera. Ida var förstås jätteledsen större delen av tiden, men hon var också duktig. Hade inte räknat med att hon skulle vara nåt annat än ledsen, men det är jobbigt när hon börjar gråta redan när man kommer innanför entrédörrarna på vårdcentralen. Det kvittar alltså vad man ska göra där, hon är lika ledsen ändå. Hon verkar få dåliga vibbar av sjukhus. 

Hon fick med sig en liten glittrande lila ödla hem efter att hon hade blivit stucken i fingret.

Helst av allt skulle jag vilja ta Ida i famnen och springa ifrån vårdcentralen så fort jag bara kan, men det är ju tur att jag är klok nog och stannar kvar. Jag gör det ju för Idas bästa även fast det är superjobbigt för både henne och mig, men förstås speciellt jobbigt är det för Ida som blir utsatt för alla påhitt läkaren/syrrorna har för sig. 

Just nu ligger sjuklingen ute och sover i vagnen. Hon bad om det själv, så jag lydde order och la ut henne. Hon somnade på en gång, och jag hoppas att hon sover ett tag till nu så hon får vila. Hoppas att febern går över snart igen så att hon får lite ork och aptit tillbaka.  

Nåt som är ett litet projekt är att få i henne medicin. Hostmedicinen hon fick förra veckan höll jag på att bli tokig på. Den var superäcklig och hon vägrade ta den. Till slut provade vi att blanda ut den i lite mjölk, och då gick det bra. Och nu fick vi en till utmaning; penicillin. Yoghurt blandat med penicillin var iallafall ok tyckte hon. Läkaren rekommenderade till och med att man kunde blanda ut medicinen i nåt godare för att underlätta lite. Sen fick hon glass =) Tror nog att vi kommer kunna lura i henne det vi ska, 2 gånger om dagen. Sen hoppas vi att hon blir av med sin envisa hosta!! Får muta med glass efteråt så går det nog bra =)

Krya på dig, älskade barn!