Vi bedriver sjukstuga här hemma. Jag skrev ju igår att Ida tycker att det är ok att ta penicillin tillsammans med yoghurt (hon vet förstås inte om att vi blandar), men så är det inte längre. Det funkade bara en gång igår. Sen vägrade hon. Då blandade vi i glass i yoghurten, och det var ett säkert kort. Så nu blir det glass 2 gånger om dagen här, men vi gör allt vi kan för att lura i medicinen hos den ovetande lilla sjuklingen. 

Trots mer än 39-graders feber är hon lika rolig när hon pratar. 

Det är så kul att skriva ner såna här konvernsationer, för om några dagar har man glömt dem.  

Ida: - "Ida ont"

Jag: - "Vart har du ont nånstans gumman?"

Ida: - "ammen" 

Jag: - "Har du ont i armen?

Ida: - "neeee..., Ida toki"

Jadu lilla gumman, Ida är verkligen tokig! Världens bästa lilla tok förstås! =)

Ida har ett eget språk. Idiska. 

När Ida säger "hallåma" är det nog bara jag och Anders som vet vad hon menar. Hon säger det titt som tätt; när det ska borstas tänder, ätas mat, promeneras ute etc. Oftast blir det så också, Ida får göra "hallåma". Det lilla uttrycket på Idiska betyder nämligen att hon ska göra själv. Vi kan inte förstå hur hon får "hallåma" till "själv", men man ska väl aldrig bli särskilt förvånad egentligen. På Idiska kan det bli lite tokigt och ologiskt ibland, men huvudsaken är ju att hon gör sig förstådd - och det gör hon. På dagis lär de sig snabbt att förstå det Idiska språket, det går snabbare än vad man tror att lära sig förstå ett barns sätt att prata. Det vet ju jag som möts av små barns olika språk dagligen i jobbet. 

Ett annat ord som hon är inne på sitt fjärde ord för är ordet elefant. Först sa hon "täät", sen blev det "slatt" och nu har hon kommit på att "slant" ligger mer nära till hands för det riktiga ordet. När hon är riktigt skärpt och verkligen försöker får hon till "e-le-slant". Tänk att ett och samma ord kan heta så mycket på så kort tid. Språkutveckling. Fascinerande tycker jag!