Ida får agera provdocka när det ska provas kläder. Har nämligen börjat inventera höstgarderoben för lilla damen. Galonisar, fodrade regnkläder, överdragsbyxor, regnvantar, fleeceset, stövlar, etc har hon fått prova så att jag har fått koll på vad som passar och vad som behöver uppdateras. Jag hade turen att hon inte hade växt ur vare sig det ena eller det andra. Eller jo, en regnjacka/skaljacka har jag redan köpt då jag visste att galonjackan började bli lite kort i ärmarna. 

Så nu är Ida redo för hösten. 

Har även fixat en vindfleeceoverall till bebisen som han/hon kan ha direkt från födseln. En lite tunnare overall som funkar superbra i bilen, och även i vagnen om han/hon ligger nerbäddad med filtar och åkpåse. Tror det kommer bli kanon! 

Så även bebis är redo för hösten/tidig vinter. 

Nu är det väl egentligen bara jag kvar som inte riktigt vet vad som passar av ytterkläderna. Troligtvis ingenting. Så jag hoppas på en varm höst så jag slipper knäppa jackan =)

Nätterna känns som att de bara blir längre och längre. Jag har nämligen svårt att sova pga foglossning. Det hugger i fogarna och det är allmänt jobbigt. Vaknar oftast före 6 och är pigg. Det är ändå en okej tid, men när klockan är 2 på natten och samma sak händer så är det inte riktigt lika kul. Tur att man har mobilen bredvid sig så man kan surfa lite innan man blir trött igen.

"Problemet" har blivit ännu värre efter semesterns slut då dagarna har varit mer påfrestande när jag har jobbat. Det säger sig självt egentligen, men det är jobbigt att inte få sova ordentligt pga värk. Det blir en ond cirkel. Sover dåligt/vaknar tidigt, blir tröttare på dagen, sover en stund när jag kommer hem och har ännu svårare att somna på kvällen. Men jag har inte så mycket val, jag måste ju lyssna på kroppen, och det tycker jag att jag är bra på. Kroppen styr och jag lyder (oftast). Men ibland går det inte och det är då det blir som jobbigast. Och då får jag lida ännu värre på natten. 

Det är dock inte är sååå långt kvar av de långa nätterna förhoppningsvis, för sen ska jag och bebismagen vara hemma och vila när jag går på HP. Då blir jag inte påverkad av jobbet iallafall. För just nu är det drygt med alla hugg jag får stå ut med. Igår kväll när jag hade vilat en stund så gjorde det så ont när jag skulle resa mig att jag började gråta. Det högg, på båda sidorna samtidigt. Då är man inte speciellt uppkäftig kan jag lova. 

Telefonen ringde i fredags. Hemligt nummer. Försäkringskassan. De frågade om jag har tid.  Jag hann tänka att "jaha, vad är det nu för papper/uppgifter de saknar?". 

Men nej. Det var inget sånt de ville. Hon ville bara säga att min ansökan om graviditetspenning är beviljad. 

Det känns såå skönt att få det beskedet! 

Jag ringde nämligen till Försäkringskassan i torsdags och frågade varför beslutet dröjde (de har 30 dagars handläggningstid, vilket hade överskridits med ca en vecka). Och dagen efter var mitt beslut fattat. Snabbt jobbat ändå får man ju lov att tycka! =)

Papperen med beslutet kommer nästa vecka, men det var skönt att hon ringde och berättade ändå. Bara vissheten om hur det kommer bli är så skön. Befriande på nåt vis. Så nu har jag 4 veckor kvar att jobba innan jag och bebisen, och foglossningen får gå hem och vila. Det behöver vi!