Alltså det här med vikt är ju ett känsligt ämne. Det är ju inget man egentligen pratar om till vardags. Och som alla förstår så stiger min vikt i en ganska rasande fart allteftersom veckorna går och bebisen växer. Precis som det brukar vara med andra ord. 

Jag har försökt ignorera de där dumma siffrorna på vågen, har försökt att förstå att det bara är siffror som egentligen inte säger nånting. Jag måste äta när jag är hungrig, måste lyssna på kroppen. Har liksom inget val i den frågan egentligen, för annars skulle jag inte må nå bra alls. Men jag kan ändå inte låta bli att skrämmas av de där hemska siffrorna som visas när jag ställer mig på vågen. 

Jag kommer iallafall genomgå den snabbaste viktminskningen ever när det är dags för förlossningen. Jag förlorade 7 kg på bara ett kick när Ida föddes. Och jag antar att det blir nåt liknande nu. Sen de andra kilona får jag tampas med sen, för som det är nu så trivs jag inte med siffrorna. Fast egentligen ska man väl inte titta på siffrorna va, utan hur man verkligen ser ut?? Rätta mig om jag har fel självbild, men jag tycker att det är mest magen som växt. 

Och självklart så är bebis värd alla extra kilon i världen, men det är samtidigt tufft.