Idag har jag haft chansen att få se mitt barn "in action" på förskolan. Till Idas ovetande åkte jag iväg med bilen och parkerade den utom synhåll i närheten av förskolan när jag hade lämnat henne i morse. Sen gick jag tillbaka och smet in köksingången för att inte bli sedd. Jag var nämligen med och skrev personalschema för sommarsammanslagningen tillsammans med några personal från andra förskolor. Ett mycket tidskrävande, men mycket roligt arbete tycker jag. Det är utmanande! Och jag måste erkänna att efter en hel förmiddag med siffror och tider så snurrar just dessa två saker omkring i huvudet på mig... Men jag tycker fortfarande att det är kul. 

Vi satt perfekt i stora lekhallen (vi såg barnen när de var ute och lekte, men de såg inte oss). Så jag spanade på det bästa som finns när hon var i full sjå att måla rutschkanan ute. Hon hade en hink med vatten, en pensel och massa fantasi. Och så målade hon! Hon och en till tjej målade tillsammans länge och väl. Rutschkanan blev sååå fin! =) 

Det var riktigt häftigt att se henne leka ute på förskolan. De flesta barn blir ju som ombytta när man som förälder är i närheten, men nu lekte hon med/bredvid sina kompisar under uppsyn av välkänd personal, och jag fick äran att titta på! Det kanske låter fjantigt, men det var faktiskt en ära. Det är inte alls ofta man får chansen att iaktta sitt barn på det viset, så min uppmaning till andra föräldrar som läser det här är att göra det om tillfälle ges. Det ÄR häftigt, och superroligt att få se hur barnet fungerar ihop med andra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...