Ida har hjälpt pappa att snickra idag.

Jag har hunnit tänkt lite - fram och tillbaka, analyserat och tänkt igen. Och utarbetat en plan. 

Så idag var jag på mycket bättre humör när vi åkte till stranden för lite mellis och bad. Jag skulle väl överdriva om jag sa att jag var bekväm, men jag var mer bekväm än i onsdags iallafall. Så pass bekväm att jag slog bort tankarna på vad alla andra tänkte. De fick tänka vad de ville, jag skulle bada (om vattnet var varmt). Och det var det. 24 grader! 

Idag badade alltså hela familjen, samtidigt. 

Såklart jättekul!

Både Ida och Måns hade glada miner hela tiden. Ida och jag badade tills hon blev lila om läpparna. 

Jag gick över mitt mentala hinder och trotsade onsdagens tankar och känslor. Jag är nöjd med dagens beslut! Och ja, jag måste skriva om det, för som jag mådde i onsdags var inte kul. Nu har jag som sagt en plan, och då känns det bättre. Mycket bättre. 

Både jag och Anders trivs bäst på en strand där det inte kryllar av folk, så dagens badtur till Torrboviken var mycket lyckad. Tummen upp! =)

Med en fjäril i handen.

Å en cykeltur.

Ida greps av panik när en bil kom emot henne för att vända på vändplan. Hon skrek hysteriskt för att hon var helt säker på att bilen skulle köra på henne. Jag tröstade och kramade men det tog ett tag innan hon blev lugn igen.

Bilföraren såg och hörde hennes rädsla och backade istället för att köra närmare henne å runt. Det var att visa respekt för min lilla tjej. Uppskattas enormt mycket!

Fredagsmys? Måns är lika dagvilsen som sin mamma ;-)

Måns ålade ut i grovköket och fick tag på en chipspåse som prasslade väldigt roligt =)

Jag var väldigt dagvilsen förra lördagen. Jag ringde nämligen pappa PÅ JOBBET, men telefonen var avslagen och jag började undra om det hade hänt nåt. Det tog typ 1 sekund efter den tanken tills jag kom på att det var lördag och då är ju pappsingen ledig. Så tokigt det kan bli ;)

Promenad med trött bebis.

När verkligheten kommer ifatt gör den det med besked. 

Tanken har legat och gnagt många gånger, men jag har inte tänkt på det så tydligt som idag. Det var först nu det blev extra tydligt, och det kom som ett slag i ansiktet. Jag tvingades inse fakta. Idag när vi skulle till stranden och bada med barnen, det var då jag insåg. Jag provade bikinin och insåg att jag aldrig kommer att visa mig i den. Aldrig. Inte bland folk iallafall. 

Jag har gråtit i flera timmar, och jag blir tårögd bara jag skriver om det nu. 

Trivs inte. Inte alls.

Känner mig allmänt nerstämd just nu, känns inte bra.

Men så tittar jag på mina 2 underbara barn och inser förstås att det är värt det. Det finns inget i hela universum som kan ändra på det, men jag vill ändra på mig. Är det för sent att ändra sig? För sent att bli nöjd? Jag hoppas att det finns hopp, att jag ska hitta en möjlighet att bli nöjd. Eller njae, nöjd behöver jag inte bli, men jag vill iallafall bli nöjdare. Jag vill känna att jag duger som jag ser ut. Att jag inte hela tiden ska jämföras med hur alla andra ser ut. Jag vill kunna bada med mina barn i sjön, bland folk, utan att hela tiden tänka på att dra in magen (tyvärr hjälper det inte så mycket). Jag vill kunna slappna av och vara jag, vara mamma till mina barn även i vatten. Jag vill. Men just nu går det inte, inte när det gäller bada bland folk. Nej. Där går gränsen.

Efter dagens "slag i magen" och massa tårar senare har jag bestämt mig. Jag ska!

Samtidigt som jag bestämmer mig och hittar motivation till att börja kämpa så blir jag arg och förtvivlad på att det är så orättvist, på att många syns det inte ens på att de fått barn. Deras kroppar återgår fort till det de var innan. Självklart vet jag att alla är olika, men när man fortfarande ser gravid ut i 20:e veckan trots att bebis snart är 8,5 månader så är det inte okej. 

Nej. Upp till kamp. En kamp för mig själv. Japp, det är dags att bli lite ego så att jag kan börja vara med mina barn fullt ut i allt de gör! 

Första skörden av "bebisgurkorna". De trivdes så bra att de var mycket större än bebis :-)

Strax hemma från en lyckad shoppingrunda i Sågmyra :-)

Massa fynd! Och gofika trots att det inte fanns nån snickerskaka.