När Måns får välja äter han gärna chips. 2 gånger har det hänt att jag kommit på honom med att stå, helt knäpptyst, vid vardagsrumsbordet, tuggandes på några chipssmulor. 

Senast var igår, och då åt han grillchips. Så du kan ju gissa hur han luktade sen =) Jag erbjöd honom vatten direkt efteråt, och han drack ganska mycket. Hehe, man blir törstig av grillchips Måns. 

Jag håller med om att chips är väldigt gott, men det är inte så passande en liten kille på inte ens 1 år..... Men Måns håller inte med, han försöker äta så mycket han kan, snabbt som 17 innan nån kommer på honom.... 

Oskyldigt, men inte så himla bra. 

Sist när han stod och smakade lite gotte så kom Ida och sa till mig helt lugnt: "Mamma....., Måns äter chips". 

Oktober. Nollgradigt. Dimmigt. Höst på riktigt med andra ord. 

I morse när vi gick till dagis gick vi bokstavligt talat in i dimman. Sikten var inte mycket att tala om. Så vi fick spana ordentligt efter bilar när vi skulle korsa de få vägarna till dagis. 

Jag och Måns traskade vidare i dimman på hemvägen. Ibland sken solen igenom, för bakom all dimma var det klarblå himmel. 

Passade förstås på att ta kort på det fina trädet som tyvärr tappar löven mer och mer för varje dag. 

Hösten levererar! 

Nu börjar det närma sig comeback. För mig. På jobbet. Blandade känslor förstås, men det blir nog bra. Man kommer ju in i det fort som tur är. Men ändå, det där steget efter att ha varit hemma över 1 år med lillprinsen. Vemodigt, men roligt. Allt på samma gång. Alla känslor. Tiden går ju så fort, och snart är vi där. 

Men nu tänker jag glömma alla jobbtankar i en månad till och njuta av att vara mammaledig med de bästa! =)