Vi är fast i ekorrhjulet. Ett hjul av sjukdomar som bara snurrar runt runt. Och när det har snurrat klart (eller när man tror att det har snurrat klart) så tar det nya tag. 

I mer än 4 veckor har nån i familjen inte mått bra, varit sjuk på nåt sätt. 

Alla har varit drabbade, mer eller mindre. Just nu är det Ida som varit sjuk sen i torsdags. Eller till och från sjuk sen i torsdags skulle jag säga. Natten till torsdag fick hon hög feber (39,4), men bara det, sen på torsdag kväll var hon feberfri igen. Likaså nästan hela fredagen. Men på fredag eftermiddag började den komma tillbaka igen, men för att lägga sig på 37.8 En nivå som är svår, för egentligen är man inte sjuk, men man är inte heller frisk. Frisk är hon iallafall inte för det såg vi. Resten av fredagen men även hela lördagen var febern på den nivån. Och sen på söndagen tog det omtag. Rejält omtag till och och med. Febern var uppe i 39,8 och hon var inte kaxig kan jag lova. Trött. Slut. Inte så mycket aptit. Men det lilla hon hade fått i sig spydde hon upp (misstänker att det hade med den höga febern att göra). Ledsen. Rädd. Liten. 

Idag mår hon bättre, febern är tillbaka på den lite mystiska nivån. Ingen större aptit att prata om. Trött. Nu har hon även blivit hes och lite hostig.

Jag hoppas att det har vänt nu!! För oss alla. Nu vill vi kliva ur det här ekorrhjulet, vill må bra. På minst 4 veckor har vi inte haft en enda helg där alla har mått bra och där vi orkat göra det vi velat. BLÄ!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...