Ida och Måns hjälper gärna till. Här bär de in den rena tvätten till rätt låda.

Å så bär de ut den tomma tvättkorgen igen.

Ordning och reda.

Rockat sockorna idag förstås och bär även vitt för att visa mitt stöd till de som förlorat ett/flera barn.

Med eller utan syndrom är alla olika. Och så måste det få vara. Alla är olika. Alla ska vara olika. Punkt slut.

Solförmörkelsen missade vi tyvärr eftersom det snöat/regnat hela dagen....

Sockrock!!

Det hugger lite i hjärtat, och jag går sönder lite. 

Mamma på möte på jobbet, och en ledsen och supertrött 3,5-åring som vägrar sova för att saknar mamma är ingen bra kombo. Det slutade med att hon var vaken tills jag kom hem och jag kunde lägga henne. Då gick det jättebra och hon somnade som en stock. 

Inte alltid lätt att vara stor liten tjej. 

Mammas älskade Ida <3

Snacka om att jag blev förvånad, och rädd, i morse när jag vaknade 6.23 Det var ljust ute, jag var pigg och när jag skulle titta till Måns som alltid sover bredvid mig i min säng minst halva nätterna så var han inte där! Han var borta! Spårlöst försvunnen. Jag hann tänka många tankar på bara 2 sekunder. Sen vred jag på huvudet och tittar i spjälis. Där låg han och sov så sött, precis som den prins han är. Han har sovit i spjälis hela natten, för första gången i hela sitt liv. På sin 1 år och 5 månaders-dag =)

Får se om det blir fler hela nätter i spjälis, och en förvånad mamma när vi vaknar. Haha!

Nu blir det tv:n innan sängen kallar. Öppning imorn så det blir en tidig morgon. Barnen är tillbaka på dagis idag, friska och krya. Men de har turen att inte behöva gå upp lika tidigt som jag imorn. Jag har turen att få hämta mina skatter imorn efter jobbet. Bästa på hela dagen! =)

Mitt stora lilla hjärta målade massa fina hjärtan till sin mamma igår

<3

Boken och jag medan Ida leker i sandlådan och Måns sover. Det är vår!!

Igår sa Ida "mamma, jag tror att det är magsjuka".

Va?! NEJ!! Inte hon också! var min första tanke.... 

Men sekunden efter mina första tankar kring eländet kom Ida med dockan i famnen och sa att hon hade spytt. Dockan alltså. Dockan Felicia var smittad av magsjukan. Hon spydde, och Ida hjälpte henne att hålla sig över badkaret så att inte hela golvet skulle behöva torkas. Feber och lös i magen var hon också (precis samma symptom som Måns). Ida tog hand om henne bra så nu tror jag att dockan är på bättringsvägen. 

Apropå bättringsvägen så trodde vi att även Måns vandrade på den vägen. Ända tills imorse när han spydde igen, och med efterföljande diarré och lite feber.

Snacka om att jag blev paff när Anders ringde i morse och sa att Måns hade spytt igen. Idag var det pappas tur att vara hemma från jobbet och hjälpa Måns att ta sig igenom magsjukans rond 2.  Han är jätteduktig att dricka vatten, så det vet vi att han får i sig bra. Han äter även lite annat också, men han är inte särskilt sugen. 

Krya på dig min lilla prins, nu vill vi att du ska bli frisk. Vi hann iallafall skymta våran riktiga Måns igår innan den dumma sjukdomen tog omtag idag.... Typiskt! 

Här sitter hon, våran lilla konstnär, vid vardagsrumsbordet och producerar teckningar. Hon målar å målar. Boken framför har hon som inspiration så hon ser hur de olika djuren ser ut. Och så ritar hon av. Och bra blir det! :-)

Jämför giraffen i boken å giraffen på förra teckningen. Tycker att det är bra gjort

<3