När jag cyklar till jobbet cyklar jag igenom en liiiten skog för att komma ner på nästa gata.

En dag förra veckan (tror att det var i torsdags) när jag cyklade iväg hemifrån och ska svänga på den lilla grusvägen så ligger det en katt och försöker göra sig liten vid sidan av grusvägen. Tur att han låg och tryckte vid sidan och att jag tog ut svängen, annars hade det kunnat gå illa...

Men kan du gissa vad min reaktion blir av att bara SE den här katten?!

Min spontana reaktion inför detta djur som ligger där och ser lömsk ut är:

"Åh fy fan vad äckligt".

Så säger jag HÖGT för mig själv när jag ser katten. Och samtidigt fick jag hjärtklappning.

Mitt spontana ordval bevisar mitt ogillande för katter...

Jag tror faktiskt att jag har lyckats lista ut varför jag har så svårt för katter. Jag tror att det började när jag var mindre och sov hos en kompis som hade katt. Den katten bet mig i tårna när jag skulle sova (det blev inte mycket sova de nätterna heller) och när jag gick i trappen med pjamas på väg ner så anföll katten mig bakifrån och högg och rev mig i benen.

Katter - nej tack, och nu vet ni varför dessa djur inte ligger så högt i rang i min värld.