Gårdagen hade mycket att bjuda på.

Först hade vi luciafirande på jobbet. Och jag säger bara det: Gud vad söta alla barnen är när de är tomtar/lucia/pepparkaksgubbar/stjärngossar. Urgulliga!

Luciafirandet gick jättebra. Det var stort intresse bland föräldrarna att komma och kolla. Efter luciatåget fick föräldrarna köpa Luciafrukost (gröt, smörgås med julskinka och kaffe/te) för en billig peng (pengar som sedan går direkt till våran avdelning och våran barngrupp). Minglade runt bland alla glada föräldrar och barn.

Fotografering var förstås ett självklart inslag denna dag med så mycket söta barn.

Planering för våran avdelning direkt efter Luciafirandet. Sista innan jul.

Efter jobbet åkte jag hem för att göra mig i ordning till begravningen. En begravning som var jättefin med solosång, oerhört många och vackra blommor, fin musik, en bra präst, och många sörjande.  

En begravning är ju inget man ser fram emot, men det är skönt på något vis när det är över. Det är skönt att ta farväl, även fast det är ofattbart. Det kommer dröja LÄNGE innan jag kommer att fatta att vi inte kommer att få träffa dig igen. Även fast vi vet att du har det bättre nu när du fått evig vila, än när du var i cancerns klor så är det ändå svårt att acceptera och fatta. Sov i ro Yvonne.

Efter begravningsgudstjänsten gick vi till församlingshemmet och fikade. Och stämningen blir genast mycket positivare, precis som det ska vara.

Kondolianserna lästes upp, väldigt många hade skickat en sista hälsning.