I natt var det ingen vanlig natt. Annorlunda. Konstig på många sätt. Men ändå bra.

Det hela började igår kväll när Ida inte ville sova fast hon var jättetrött. Hon stretade emot allt vad hon kunde. Men till slut fick vi henne att sova ca 21.30 när vi tittade på tv.

Jag gjorde mig i ordning för natten efter ca 1 timme och Ida sov fortfarande. Hon brukar alltid vakna efter några minuter när vi lägger ner henne, så vi la henne i min säng för då kunde jag sitta bredvid och läsa lite innan det var dags att nanna...

Men det blev inte som det brukar. Ida vaknade inte efter några minuter, utan hon fortsatte sova. Så hon fick sova. Vi somnade också och när jag vaknade vid 1 så sov hon fortfarande. I sina vanliga kläder, det hade ju inte blivit tillfälle att byta till pyjamas... men det gör inget... Hon fortsatte sova ända till strax efter 3. Då vaknade hon - fick ny blöja och åt mat. Sen somnade hon om igen. I sina vanliga kläder, det fanns ingen anledning att böka och krångla då när mer än halva natten redan hade gått.

Hon sov ända till 7, då hon var hungrig igen. Sen låg vi å myste till 8 när vi gick upp.

En annorlunda natt, men vi har sovit gott alla 3 och det är ju huvudsaken!

Förresten: det är väl normalt att det blir tokigt ibland kan jag tro ;)

 

mamma mu

16 juli 2011 10:16

Allt är normalt, det vet du väl.

Louise Bertilsson

16 juli 2011 11:10

Jo, jag vet det tyvärr... Det kommer ju sluta med att man inte frågar nåt till slut...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...