När Ida föddes var jag helt inställd på att amma henne, och jag ville verkligen göra det till varje pris (nästan). Mitt mål var att helamma i 6 månader för jag tycker det är viktigt både för mig och barnet. Och så var min önskan att kunna sluta amma helt när Ida närmade sig 9 månader. Sen tycker jag nämligen att barnen blir för stora för att ammas.

Det jag skrev ovan var min plan, och så här gick det:

Nu idag har det gått en vecka sen Ida sist besökte restaurangerna. En vecka. Det är lång tid. Och jag ska erkänna att det känns lite konstigt faktiskt, saknar det ibland, det där mysiga när det bara var vi för ett tag. Jag och Ida i en liten bubbla, en liten mat-bubbla kanske man skulle kunna säga... =) Men nu verkar det vara slut med den där mat-bubblan för våran del. Ida har nämligen börjat äta jätteduktigt på alla mål mat hela dagen. Så vi beslutade oss för att avveckla restaurangerna, vi försatte dem i konkurs helt enkelt.

Jag har med andra ord gjort mitt när det gäller amning med Ida och om jag får säga det själv så tycker jag att jag har gjort det bra. Jag har kämpat i motvind många gånger, men har ändå haft tur som har kunnat amma så länge, för det är så jag ser det: tur. Jag är stolt över min bedrift att jag stod ut när det var som värst. Jag vet inte hur många mjölkstockningar jag har tagit mig igenom, många är det iallafall. Men jag har kämpat på, för jag VILLE verkligen amma tills Ida var 6 månader, för mig var det viktigt. Och jag lyckades, jag uppnådde mitt mål! Sen finns det säkert folk som tycker att jag var FÖR envis som höll fast vid amningen trots besvär och motgångar, men jag ångrar mig inte. Jag visste vad jag ville, och jag är glad som stod på mig.

Efter 6 månaders helamning med lite mat-smakisar kände jag att det är dags att trappa ner på restaurangverksamheten. Men att byta ut mål var det inte tal på då för Ida älskade verkligen bröstmjölken, så vi fortsatte ett tag till, men nu ökade vi portionerna rejält, men hon ville ändå ha en liten slurk efter varje måltid. Och det fick hon, ville ju att hon skulle tycka att det var okej, att hon skulle få bestämma takten. Och det kanske var det som gjorde att det gick så bra till slut?! Inte vet jag, men jag tror det...

Men så en dag, helt plötsligt, hoppade hon över bröstmjölken till 4 mål (frukost, lunch, mellis och innan läggning). 4 av 6 mål byttes med andra ord ut på ett kick (med några dagars undantag för nåt mellanmål på eftermiddagen). Fort gick det och jag hann knappt med, men det gick bra med restaurangerna ändå. Fick bara pumpa lite för att hålla efter.

Det är kul att det gick så bra helt plötsligt med övergången till mat, men det är lite sorgligt att jag inte ska amma Ida nå mer. Men jag ser tillbaka på amningsperioden positivt, och det finns stunder då jag garanterat kommer sakna att bedriva restaurang.

Nu gäller det bara att restaurangerna ska tömmas helt på McMjölk så jag kan återgå till mina vanliga BH:ar igen =) Undrar hur lång tid det kan ta innan det är helt slut?

 

mamma mu

4 januari 2012 17:32

Jag tror att det kommer att gå ganska fort att komma tillbaka till sina gamla BH;ar igen. Tror det ialla fall.
Och du kan sträcka på dig, för vi tycker att du har varit skitduktig med att amma Ida. Både länge och överallt.

Så du får se fram emot att amma när nästa barn kommer och hoppas att det funkar lika bra då.

Louise Bertilsson

4 januari 2012 18:48

Ja, jag och nästa bebis får skaffa oss en mat-bubbla hoppas jag! =)

 

Sofi

4 januari 2012 18:58

Eller så kommer du inte i de gamla, det gör inte jag. De blev helt enkelt större. Lär visa sig :)
Var länge sedan jag kommenterade nu, läser men har inte skrivit nått.
Själv får jag börja min mjölkfabrik snart igen...jag hoppas att det kommer gå lika bra som med Malte.

Louise Bertilsson

4 januari 2012 20:15

Haha, nej större blev de då rakt inte, tyvärr...

Ja, det är mysigt att vara mjölkko tycker jag, speciellt när det funkar bra, då är det bara fördelar tycker jag! =) Hoppas det kommer funka för dig!! Håller tummarna!

 

Sabina

4 januari 2012 19:37

Varför tycker du att barnen är för stora att ammas när dom är äldre än 9 månader? Det tycker inte jag. Jag ammade Anton tills han var 1 år.

Louise Bertilsson

4 januari 2012 20:16

Inte exakt 9 månader kanske, men därikring. Jag vet inte riktigt varför jag känner så, det är väl bara en känsla.. det är väl mycket kanske för att jag har många 1-åringar på jobbet och jag har svårt att se dem ammas... en känsla bara helt enkelt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...