För några veckor sen skrev jag hur det kändes som höst ute. Idag kändes det som vår. Det var en jättefin vårdag idag, det var verkligen vår i luften när vi var ute och gick. Snön smälte, det var 3 plusgrader, isigt på vissa ställen, solen sken från klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Hade varit jätteglad över det här vädret om det inte hade varit januari. I januari ska det inte kännas som vår!! Vad är det som händer med vädret egentligen? Än en gång har det spelat oss ett spratt... om man redan har vårkänslor, hur seeeeg kommer det då inte vara innan den riktiga våren kommer?! Halva vintern är ju kvar liksom... vill ju ha vinter ett tag till, så jag hoppas att våren inte har kommit för att stanna....vinter tack!! Men det behöver inte bli kallare än vad det hittills har varit, tack. Och lite mer snö tack. Snö sa jag, inte is.

Det jag egentligen ville få sagt var att det var riktigt skönt ute, jag var så där lagomt rosig om kinderna när jag kom in. En skön dag, och jag passar förstås på att ta en promenad med Ida som sov i vagnen.

Kl 05.45 vaknade Ida och var pigg och alert, det var annat med mamman. Jag insåg ganska snabbt att lilla bebisen tyckte att det var morgon. Hon låg där med klarblå stora pigga ögon och jollrade. Hon tittade på mig och flinade med nappen i munnen. Alltid lika glad. Och jag smälte förstås. Vi gick upp. Bytte blöja. Åt frukost och gjorde oss i ordning för dagen.

Egentligen tycker jag det är jättetidigt att gå upp 05.45, men när jag räknade efter hade jag fått sova lite mer än 8 timmar i streck, med undantag för ett par nappisättningar (alltså inget nattmål). Och det är jag väldigt nöjd med.

Nu sover prinsessan ute och tvättmaskinen går på högvarv, skönt att tvätta undan lite när dagens planer blev ändrade.