Vaknade i natt vid 3-snåret av attt jag hörde värsta åsksmällen. Det dundrade i hela rummet och jag blev faktiskt rädd. Det kändes precis som att blixten slog ner precis bredvid mig. Och det hade den visserligen gjort, för där låg orsaken till "åsksmällen". 

Anders. 

Han kan nämligen konsten att snarka så att jag till och med tror att det är åska. Jag blev faktiskt rädd på riktigt tills jag förstod vad det egentligen var som lät. Anders fruktansvärda snarkningsfabrik. Jag KAN inte fatta hur man kan snarka så fruktansvärt högt som han gör!?! 

Jag blir inte väckt av våran 2-åring, utan jag blir väckt av 30-åringens snarkande.... Och du kan ju lita på att han får sig rejäla knuffar i stort sett varje natt. Det finns inget värre än att försöka sova när nån storsnarkar precis bredvid. Så då har jag all rätt i världen att puffas! 

Jag är inte dum, jag förstår att det är mycket billigare att köpa storpack än att köpa enkla förpackningar. Men att det skulle skilja SÅ mycket i pris kan jag inte fatta. 

När vi var och handlade sist skulle vi köpa välling. Och vi brukar alltid köpa storpack med 6 förpackningar för 135 kr. Tyvärr så var den slut så jag började titta på enkelförpackning istället. Jag höll nästan på att ramla baklänges när jag såg att EN enda liten förpackning kostar 46.90. 

Efter ett snabbt övervägande med mig själv ställde jag tillbaka den jättedyra enskilda förpackningen, eftersom jag visste att inom en väldigt snar framtid skulle vi åka till en annan affär som kunde ha storpacket vi önskade köpa. Vi hade tur, för på Willys i Borlänge (vi var ju där på tisdagen när vi plockade jordgubbar och besökte strutsfarmen) fanns storpacket. Och jag blev nöjd. 

Jag fattar helt ärligt inte varför man köper singelpack när det skiljer mer än dubbelt i pris. En enda gång har vi gjort det, och det var i början när vi inte visste om Ida tyckte om välling eller inte. Men efter det är det storpacket som gäller. 

Dagsfärska bilder på mig och skatten. 

Vecka 25, eller 24+4 för att vara exakt. 

I dagarna 2 har vi haft kalas för finaste och bästa Anders som fyllde 30 i söndags. Igår var det Anders sida av släkten som kom och grattade, och idag var det min sidas tur.  

Jag lånade en superfin klänning av mamma som både jag och magen passade bra i (tycker jag). Och Ida fick en ny klänning när vi var på shoppingtur. Anders fick också en ny kortärmad skjorta som passade honom utmärkt! Min snygging! =)

Ida och Anders hjälps åt att baka tårta till kalasen. En variant av trôlltårta fick det bli, supergod tycker jag! =)

Bjuder på lite fina bilder när vi är redo för kalas. 

Är riktigt nöjd med det här kortet. Ida är såå fin i sin nya klänning. Och mammas klänning passar mig bra tycker jag. Är iallafall nöjd med kortet =)

Fina Ida och jag är glada =)

"Klappa mamma" frågade Ida. Och javisst, självklart får hon klappa skatten. Det är en storasysters rättighet. Här är jag i vecka 25, eller rättare sagt 24+2. 

Och förstås ett kort på min fina man som också är kalasfin! 

Finfina Anders, min 30-åring! =)

Klockan 04.59 slog prinsessan Ida upp sina blå ögon för dagen. Vi gjorde allt vi kunde för att få henne att somna om, men nej. Den här gången gick det inte. Men vi låg kvar i sängen och myste/småpratade till strax före 6.30, då gav vi upp och gick upp. 

Anders och Ida rörde ihop en pannkakssmet inför dagens lunch, sen tog de en promenad till Ica för att handla nektariner till mig. Och jag ska sätta på lite musik, byta handdukar och starta en tvättmaskin. Ska även svabba rent toaletterna om jag orkar, annars spar jag det till min man när han kommer hem. Jag har legat en stund i gästsängen på morgonkvisten medans Ida kollade på Bumbibjörnarna på youtube och Anders rensade bland papper. Men nu är det dags att sparka igång trots att vi snart varit vakna i 5 timmar. Jag och Ida iallafall. Pappan i huset somnade (läs snarkade som bara den) om även efter 5... 

Det är iallafall härligt att vakna tillsammans med en glad tjej som kvittrar och ler även fast det skedde en aniiiiingens för tidigt för min smak. 

Det sägs att man lär sig av sina misstag. Ja, det stämmer. Jag har nyss gjort misstaget att göra ett lärande misstag, så nu kommer jag nog inte göra om det (om jag inte får hjärnsläpp nångång förstås). 

Anders var på väg att ge upp där ett tag, men det löste sig och allt trasslade ut sig till slut. Trots eländet kunde vi iallafall skratta åt det, åt min dumhet. Men som sagt, nu har jag lärt mig hur man inte ska göra ;)