Utvecklingssamtal på Idas dagis idag. Min trogne följeslagare Måns var förstås med och charmade. 

Det var ett bra samtal där man får en liten liten bild av hur Ida är på dagarna när hon är på dagis. Sånt där som man egentligen inte har nån aning om eftersom man inte ser henne live. Man känner henne utan och innan hemma, men när man inte är med och ser visar hon andra sidor. Lite mer tålamod bland annat. Hemma är det lite tålamodslöst ibland. Hemma hos mamma och pappa är man som tryggast och kan spela på det många gånger. Så är det bara.

Jag tycker att det är trevligt med utvecklingssamtal även fast man träffas och pratar om dagen varje dag ändå. Det här blir lite annat. På ett annat sätt än vardagligt hallprat. Och jag tycker att det är bra. Trevligt tycker jag, både som personal och som förälder. Det är i och för sig inga nyheter som uppkommer på ett sånt samtal, för om det är nå problem eller funderingar vet man redan om det. Men ändå. Det är ändå bra att det finns tycker jag. 

Ida var i fokus. Såklart. Och man blir så där löjligt stolt när man får höra hur duktig hon är på dagarna. Våran duktiga lilla tjej. Och så fick jag se lite kort, och guuuud vad liten hon var när hon började på dagis när hon nästan var 1 år och 9 månader (ändå var hon stor mot många andra som börjar mycket tidigare). Lilla gumman <3

Men hon hade full sjå att leka med de andra barnen så hon brydde sig inte ett dugg om att jag och Måns kom. Måns däremot satt med och lekte. På slutet blev han lite grinig. Tröttheten visade sin närvaro. När vi kom hem somnade han i vagnen som en klubbad säl. Det är jobbigt att vara på dagis hälsar han =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...