Utvecklingssamtal på Idas dagis idag. Min trogne följeslagare Måns var förstås med och charmade. 

Det var ett bra samtal där man får en liten liten bild av hur Ida är på dagarna när hon är på dagis. Sånt där som man egentligen inte har nån aning om eftersom man inte ser henne live. Man känner henne utan och innan hemma, men när man inte är med och ser visar hon andra sidor. Lite mer tålamod bland annat. Hemma är det lite tålamodslöst ibland. Hemma hos mamma och pappa är man som tryggast och kan spela på det många gånger. Så är det bara.

Jag tycker att det är trevligt med utvecklingssamtal även fast man träffas och pratar om dagen varje dag ändå. Det här blir lite annat. På ett annat sätt än vardagligt hallprat. Och jag tycker att det är bra. Trevligt tycker jag, både som personal och som förälder. Det är i och för sig inga nyheter som uppkommer på ett sånt samtal, för om det är nå problem eller funderingar vet man redan om det. Men ändå. Det är ändå bra att det finns tycker jag. 

Ida var i fokus. Såklart. Och man blir så där löjligt stolt när man får höra hur duktig hon är på dagarna. Våran duktiga lilla tjej. Och så fick jag se lite kort, och guuuud vad liten hon var när hon började på dagis när hon nästan var 1 år och 9 månader (ändå var hon stor mot många andra som börjar mycket tidigare). Lilla gumman <3

Men hon hade full sjå att leka med de andra barnen så hon brydde sig inte ett dugg om att jag och Måns kom. Måns däremot satt med och lekte. På slutet blev han lite grinig. Tröttheten visade sin närvaro. När vi kom hem somnade han i vagnen som en klubbad säl. Det är jobbigt att vara på dagis hälsar han =)

2 kvällar i rad har Måns ätit välling som sista mål för dagen. Och det verkar ha funkat. Han har sovit hela nätterna efter det. Första natten sov han 21.45-07.30 Andera natten somnade han vid 22, sen vaknade han och var panikslaget ledsen strax före midnatt. Och det gick inte att lägga honom i spjälis igen. Så han fick sova vid mig resten av natten, tills kl 07.00 när han vaknade.

Han var garenterat i behov av närhet när han vaknade och skrek och kunde inte komma till ro i spjälis igen, och då fick han såklart det. Han gosade in sig hos mig på en gång när jag la ner honom och då känner jag mig så nöjd som kan ge honom den tryggheten genom att bara finnas där bredvid honom när vi sover. Hans ansikte nära mig, då är Måns nöjd och kan sova. Han hade nog en orolig natt och behövde sin mamma. Och i "mammajobbet" ingår det att finnas till hands vid såna tillfällen. Det blev en mysig natt, trots lite oro i sömnen hos Liten. Jag fick chansen att sniffa bebisdoft nästan hela natten, det är inte fy skam det heller =) Det gäller ju att se det positiva, hehe. 

Vällingexperimentet verkar med andra ord ha funkat bra!! Lilla magen är återigen nöjd och lilla gubben kan sova hela nätterna - precis som vi är vana vid att han gör =)

Nu går restaurangerna på sparlåga, hehe. Får se hur länge det funkar att amma så pyttelite som jag gör nu. 

Pust. Jag passade på att träna medans Måns sover. 

Min mage är död just nu! 

Men har man gett sig 17 på att stärka mage och rygg så är det bara att köra på och gilla läget. Det ska väl kännas att man rört sig antar jag? Och det gör det verkligen. Känns alltså. 

Jag klappar mig själv på axeln.