Torsdag idag, det innebär att jag ganska precis har hämtat Ida från dagis. Apropå det så kom jag på att jag har glömt visa en text som just har med det att göra;

Det stämmer såå bra, både på barnen jag jobbar med och på Ida. Föräldrarna är tryggheten som får ta smällen många gånger, som råkar ut för det arga och ledsna barnet som varit duktig hela dagen när han/hon varit på dagis. 

När man tänker på det så är det egentligen något positivt, för det innebär ju att barnet är som tryggast hos mamma och pappa - att det är i deras sällskap som alla känslor visas precis så som barnet känner för stunden. 

Det är ju egentligen en kärleksförklaring till mamma och pappa, precis som rubriken till den lilla texten säger. 

Ville bara dela med mig av det här brevet som tydligen har setat uppe på en förskola, tycker att den var läsvärd.