Jag sitter vid datorn och Ida sitter bredvid. Hon har papper och penna och låtsas att hon skriver. Helt plötsligt säger hon: "till världens bästa mamma och pappa", samtidigt som hon skriver låtsasorden. 

Och sen fortsätter hon sitt skrivande: "I   d    a". 

Sötnos!

Det är nåt alldeles speciellt med bebisar. Jag kan liksom sitta och titta på den här söta lilla människan hur länge som helst. Jag får liksom inte nog. Han är ju såå go! 

När jag sitter där och tittar på mitt sovande barn så kan man inte bli annat än rofylld. 

Lilla foten. Lilla söta foten. Tänk att den är helt ny. Alldeles "ogådd", eller vad man säger. Den har inte tagit ett enda steg än, bara provstått lite. Men inte ett steg på jorden har den gått. Än. 

Skulle vilja stoppa tiden lite nu, Måns är inne i en jättehärlig tid med mycket skratt, mys, leenden och nyfikenhet. Jag luktar på honom, pussas och kramas i massor, för rätt som det är är min bebis ingen bebis längre. Jag försöker ta vara på varenda liten bebissekund. Det är ju såå härligt nästan hela tiden. Det finns förstås jobbiga stunder där jag tycker allt annat än det jag nyss skrev, men det positiva överväger mycket. Väldigt mycket. Goare bebis får man leta efter tycker hans subjektiva mamma =)

Det är konstigt egentligen att ingen av mina läsare har reagerat. Jag själv har inte heller tänkt på det, men jag är å andra sidan inte och läser bloggen på samma sätt som ni gör, utan jag är ju mest bakom kulisserna och skriver. Men Anders påpekade igår kväll att jag måste göra om headern på bloggen, för den stämmer ju inte längre. "Louise och prinsessan Ida" är nu utbytt. Det bor ju en prins i familjen numera och han ska också vara med. Såklart!

Så nu gjorde jag om headern. Första gången jag gjorde en header, vad tycks?? 

Apropå design så undrar jag om det är nån som vet vad den där snirkliga stilen heter som är ganska inne nu, den brukar finnas som bland annat väggord och annat, nån som vet vad jag menar?