Vad olustigt det är när man möter en person som man känner igen SÅÅ mycket, men man vet inte vartifrån. En person som det är helt omöjligt att placera.

Detta hände mig idag när jag cyklade hem från jobbet.

Han hade nog samma känsla han också för han tittade och studerade mig noga när vi möttes. Mer noga än vad man brukar göra liksom...

Resten av cykelturen kunde jag inte tänka på just nåt annat än att försöka placera mannen jag mötte. Och jag kom faktiskt fram till att det MÅSTE ha varit min mattelärare från gymnasiet.

Det var inte så konstigt att han var svårplacerad... inte en person man träffar dagligen liksom, jag tror faktiskt att det är första gången jag ser honom nu sen jag tog studenten. Kommer iallafall ihåg att han var en bra lärare =)