Vad roligt att få reda på att jag är saknad, eller iallafall mina inlägg är saknade. Jag lever. Jag finns här, dagarna knallar på. Men ibland har jag inte så mycket att skriva i bloggen, och då blir det liksom... tomt... Men nu var det dags med ett inlägg.

Natten till idag var inte rolig. Ida sov oroligt. Jag tror att hon drömde en hel del. I ca en timme gick det någorlunda bra, vi sov från och till både Ida och jag. Hon gnydde till emellanåt, och jag var snabb som blixten att kolla vad som stod på i spjälis. Men det var lugnt, hon sov. 

Men sen, när hon helt plötsligt börjar gallskrika, blir röd i ansiktet och tårarna bara rinner nerför hennes små söta kinder så kunde inte mitt mammahjärta stå emot nå mer, jag tog förstås upp henne för att krama och trösta. Pussa får jag ju inte göra än för munsåret har fortfarande inte gett med sig helt.. snacka om att jag har abstinensbesvär efter att få pussas på min älskade lilla bebis.. men snart så, och då du har jag myyycket att ta igen! =) Ooops, ett litet sidospår..

För att återgå till natten så VET jag att om jag tar upp henne och hon vaknar så tar det oftast minst 1 timme att få henne att somna om. Men jag hade inget val, jag kunde inte sitta och titta på när hon hade det så jobbigt. Jag ville hjälpa, förstås. Så på en mikrosekund hade jag rest mig och tagit upp henne i famnen, precis som en reflex. Det skedde per automatik, det är kanske det som kallas mammainstinkt?! 

Ida fick massa tröstkramar och mys, ny blöja och lite vatten. Och sen.. sen var det bara att börja läsa för jag anade att det skulle ta låååång tid att få Liten att somna om.

Japp, jag hade rätt. 1,5 timme senare somnade Ida, och jag inte långt efter... Och så vaknade vi ca 7. Helt okej, men det var inte roligt att vara vaken i 3 timmar på natten när man egentligen borde få sova. Hoppas på en bättre natt i natt!

Trots den lite annorlunda natten har jag inte varit så trött idag. Men jag antar att det blir värre imorn, det brukar ju kunna bli så. Det är ju lika med träningsvärk - det blir också värre dag 2...

Förresten, apropå sova och spjälis och så, så har jag hittat den optimala snuttefilten till Ida, nämligen en liten liten randig tygbit från Polarn och Pyret. Förut hade hon en ganska stor bomullsfilt, men då ville hon bara leka. Hon gömde sig och ville leka tittut när hon skulle sova, och det var ju inte riktigt det som var meningen med en snutte. Så jag köpte en mycket mindre variant, och det funkar jättebra! Nu undrar jag om det är nån som vet vad en sån liten snuttetrasa från Polarn och Pyret kostar att köpa ny?? (den jag köpte var nämligen i princip gratis eftersom den var bättre beg.) Skulle nämligen behöva ett litet gäng att kunna byta med ifall det händer nåt oförutsett på snuttis...

 

mamma mu

1 februari 2012 17:24

Och jag är här!!! Pappa säger att jag har snarkat som en gräsklippare i natt men jag sover så det hör inte jag... Hoppas du får sova bättre i natt.

Louise Bertilsson

2 februari 2012 08:49

Nemen, inte snarkar väl du mamma? ;) Det var nån bredvid mig som också lekte gräsklippare inatt... men då fick han en puff, eller spark rättare sagt! =)

 

Jannike Goldheim

1 februari 2012 21:30

Jag har en beige/vitrandig du kan få om du vill! Aldrig använd. Vi fick den i bagen från BB. Vet inte om den finns att köpa i butik, har aldrig sett den där. Kolla in köp och säljsidorna på facebook annars. Har sett några såna snutteflitar där.
Jag kan ju lämna den till antingen Lisa eller Therese på din gata, brukar se nån av dom nästan varje dag.

Louise Bertilsson

2 februari 2012 08:26

Ja tack, hemskt gärna Jannice!! Jättesnällt! Tusen tack! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...