Idag var jag ett levande frågetecken. Gubben i dörren måste ha undrat varför jag såg så frågande ut... Hade ju inte en aning! Men nu vet jag!

Men för att ni ska ha en aning om vad jag babblar om så börjar jag från början.

Jag hade precis gjort i ordning en varsin skål med mellis till mig och Ida när det ringer på dörren. Vi gick ner, och där står en gubbe i skrikande reflexkläder och undrar om han får komma in och byta vattenmätaren...

"ja, det får du väl", säger jag. Men jag fattar fortfarande ingenting...

Han gick ut i bilen för att hämta grejer, och när han kommer tillbaka säger jag: "dum fråga, men kostar det nåt?".

Nej, det kostar ingenting. Det ingår svarade han.

Jahapp, tänkte jag... Ingår i vad?! Men det ska man ju inte grubbla mer på, det ingick i nåt som vi troligtvis redan betalar (vattenavgift kanske?) och det är ju bra.

Så vart 9:e år kommer de och byter ut vattenmätaren. Hade inte en blekaste aning om det, men nu vet jag!

När Anders kom hem frågade jag honom hur man läser av vattnet, för jag sa att det var nån som hade undrat hur mycket vi har i vattenförbrukning så jag ville att han skulle visa mig hur man läser av ifall det är nån mer som undrar... Haha, som om jag skulle vara intresserad av det! Nej du, meningen var bara att locka med honom till tvättstugan och få honom att ägna hela sin uppmärksamhet åt den nya vattenmätaren. Han tyckte den såg konstig ut, för texten var vänd åt ett annat håll än den gamla + att locket öppnades åt ett annat håll... Men han öppnade och skulle visa hur man gör, och då skulle du ha sett hans min! Mätaren stod nämligen på 0!! =)

Å jag fick skratta lite!

Haha!

Sen berättade jag hur det låg till, och han såg också ut som ett levande frågetecken. Det var kul! =)

Nu har de två levande frågetecknen rätats ut iallafall och vi har en ny och fräsch vattenmätare.

I natt har vi sovit jättebra alltihopa. Jag har sovit från 21.30 ungefär till 06 med undantag för en nappisättning. Perfekt! Jag är jättenöjd om jag får fortsätta sova de tiderna. 8,5 timmes sömn är väl inte fy skam när man har bebis i huset antar jag =)

Förresten, jag fick göra en till insats när jag ändå var i farten och hjälpte Ida med nappen, nämligen att putta på Anders så han slutade snarka... Hihi

Fortfarande inget paket/brev till Ida... det var värst vad segt det var! Är ju nyfiken på vad det kan vara...