Ida sov en rejäl efter-lunchen-sovning idag. Det behövde hon med tanke på nattens rejäla vakenperiod. Apropå det så måste jag välja en ny bok att läsa eftersom den andra tog slut i natt. 

Medans Ida sov passade jag på att greja lite. Jag och saxen hjälptes åt att få blommorna fina. Det är ju såå mycket finare utan vissna blad, men det är inte alltid man tar sig tid till att pilla med det. Men idag blev det gjort. Passade även på att slösurfa i godan ro. 

Ida har fortfarande hög feber idag, hon går på ipren, vilket funkar riktigt bra. Så för stunden har jag min vanliga tjålande tjej här bredvid mig. Hon läser bok. Högt och tydligt berättar hon vad hon ser i alla böcker. Det är skönt att höra den pigga rösten och se de lite piggare ögonen. Hoppas att den där febertoppen tänker ge med sig snart så vi kan börja inskolningen på förskolan. 

Planen var att den skulle börja imorn, men nej. Vi får skjuta fram det lite tills prinsessan är frisk. Så nu hoppas vi att hon frisknar på sig (typ nu) så att vi kan börja med inskolningen iallafall den här veckan. Sånt där vill man liksom bara ha gjort, som ett avslutat kapitel liksom. Och nu fick vi skjuta fram det kapitlet lite. Men men. Det är ju sånt som händer och absolut inget man kan rå för även fast man tycker att det är jättetråkigt, och superjobbigt när de små liven är sjuka. 

Nu kommer pappan i huset strax hem från jobbet och då är jag säker på att en liten person kommer att bli jätteglad. SOM hon har letat efter pappa idag! =) Han första arbetsdag efter ett halvårs pappaledighet, då är det inte så konstigt att han är saknad av sin lilla dotter. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...