Idag har Ida varit en liten tröttis trots att hon sov 11,5 timmar i natt. Jag är helt övertygad om att det har att göra med hennes dagisdebut + att hon inte sov så länge igår på dagen. Hon vände nämligen på sig i sömnen och ramlade av madrassen hon låg på, och sen kunde hon inte somna om. Inte alltid så lätt... de får införskaffa en extra bred madrass till våran lilla vända-sig-när-man-sover-expert (hon brukar vända sig ofta när hon sover, så jag är inte särskilt förvånad över att hon ramlade av faktiskt).

Trots det lilla "missödet" igår när hon ramlade av madrassen i sömnen så är jag ändå väldigt imponerad av att Ida över huvudtaget somnar på madrass. Som mamma var jag helt säker på att det skulle bli ett svårt moment för förskolepersonalen att få Ida att somna på madrass. Men. Det stora men:et. Som personal visste jag att det skulle gå eftersom jag själv varit med och skolat in många små barn som alltid sover ute i vagn hemma. Barnen anpassar sig efter situationen och de gör även som de andra gör. Nu vet Ida att hemma sover man i vagn ute efter lunch, och på dagis sover man på madrass. Jag är såå glad att det funkar, det gör min dag mycket lättare. Obeskrivligt mycket lättare!