Sitter i personalrummet på Idas "gagis" efter att ha lämnat henne för första gången. Provlämnat för att se hur det skulle gå. Och eftersom jag vet att man kan få bli sittandes länge (om det går bra vill säga) så hade jag tagit med mig en bok som jag håller på å roar mig med. 

Jag är imponerad av Ida när jag gick, hon vinkade och sa hej då efter den obligatoriska pussen och kramen. Och jag kommer nog omedvetet spetsa öronen nu ifall jag hör min lilla skatt. Men jag hoppas förstås att jag "slipper" höra henne, för då vet jag ju att det går bra. Väntar spänt på en resultatrapport sen. 

Nej, nu ska jag krypa in i boken igen.